Jag beklagar lite att jag skrev min första artikel om bokmoms, eftersom det föranlett Förläggareföreningens Kristina Ahlinder att sprida sin floskelfyllda kampanjretorik även till denna sida. Liksom jag beklagar att jag inte kan korrigera alla felaktigheter i hennes inlägg utan att ta upp utrymme som borde ägnas åt något roligare.
Men: Självklart vet jag att skilda momssatser av politiska skäl används både i Sverige och andra länder. Liksom Ahlinder borde veta att de flesta ekonomer dömer ut detta som dyr och ineffektiv symbolpolitik. Och till skillnad från vad Ahlinder låter påskina, så vore en enhetlig momssats fullt förenlig med EU:s regler, även om bara Danmark i dag tillämpar det.
Ahlinder påstår att den sänkta bokmomsen hade önskat resultat, trots att huvudmålet ökad läsning bevisligen inte uppnåddes. Och, helt utan belägg, hävdar hon nu återigen att sänkt e-boksmoms skulle vara viktigt för ungas läsande.
Att vara för sänkt e-boksmoms är förvisso ingen konstig åsikt, men man bör hålla isär fakta och fantasier när man argumenterar för den. Själv tror jag att man kunde göra mer för ungas läsning om man slutade att urskillningslöst momssubventionera allt från Dan Brown till Båtliv, och i stället gav den miljard eller två som det kostar till biblioteken.
Vad beträffar fasta bokpriser så är det egentligen en separat (och svår) fråga. Jag nöjer mig med att konstatera att de fungerar utmärkt i många länder, och att Ahlinder i sitt motstånd gör sig till en representant för främst de största och mest kommersiella förlagens intressen. Hennes kolleger i Danmark och Norge har en annan åsikt om saken.