Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Adrenalinet tar slut

Sista numret av CLP.

Victor Malm sörjer Ida Théren och Maria Mårsells fina tidskrift.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det var en kort saga, men en fin sådan. Const Literary (P)review - tidskriften som startades av Ida Therén och Maria Mårsell för två år sedan, och fick väldig vind under vingarna - lägger ner, med ett sista, utmärkt nummer. Det är förbannat synd, eftersom CLP verkligen är en adrenalininjektion i svensk litteratur. Driven av två personer som i stället för att kverulantiskt klaga över ett trist litteraturklimat har gjort något åt saken.

I det sista numret presenteras nio författare och en konstnär, varav bara Joar Tiberg och, om man är snäll, Sara Tuss Efrik kan räknas som etablerade. Ändå är det deras texter som står sig slätast i sällskapet.

Särskilt Tuss Efriks montageliknande Beckett-efterapning är en besvikelse. En text som så gärna tycks vilja laddas av friktion och ilska att de snarast framstår som tom retorik.

 

Bättre är det med de ännu helt oetablerade. Som den ena redaktören, Ida Therén. Hon har skrivit en intim, naken skildring av ett graviditetsförlopp. En dagbok, fast sorterad efter graviditetens tidslogik: trimestrar, veckor och det av läkaren förväntade nedkomstdatumet någon gång i framtiden. Theréns jag våndas, och längtar, ett annorlunda liv. Våndas eftersom risken är stor att böcker blir oskrivna, inför omöjligheten att hitta ett rimligt boende. Men längtar jagets jordskalv - det andra livet, barnets, som går upp i och förändrar en för alltid.

 

Det är en sensationellt bra text, som borde få en och annan förlagsredaktör nyfiken. Samma sak gäller Malin Garptofts tekniskt säkra skräcknovell, som utan pedagogiska pekpinnar skriver fram en värld som bara knappt liknar vår. Jag läser en vagt tecknad dystopi där entreprenörer säljer självmord till unga kvinnor för att sedan prostituera deras odöda zombielik. Vidrigt och nästan obegripligt, men intensivt.

Flera andra texter är också bra (särskilt Malin Axelssons och Elis Burraus), om än inte lika fullfärdiga. Jag kan bara tacka Therén och Mårsell för deras arbete, och beklaga att det inte kommer mer. Nu lämnas vi i urtrista Grantas händer - och jag läser hellre Garptofts skräck än Stephen Kings.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!