Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

10 sceniska grepp teatrarna måste sluta med 2018

Sluta kladda! Foto: Stockholms stadsteater.

Nakna kroppar, färgkladd, industrifläktar och mikrofonstativ...

Det kan vara kul en gång, men nu får det vara nog. Här är de scenografiska trenderna som vi helst inte vill se mer 2018.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

1. Skakiga handkameror

Skådespelarna hanterar själva skakiga handkameror och bilderna projiceras på väggen eller i tv-apparater. Det kan vara kul med teknik, men risk för att publiken tappar fokus på föreställningen eftersom den inte vet åt vilket håll den ska titta. 

Ur "Våra drömmars stad" På Kulturhuset Stockholms stadsteater Foto: Bengt Wanselius

2. Avskalade scenrum

Råa väggar med fullt synliga elkontakter och nödutgångsskyltar. Ofta i kombination med en industrifläkt. 

Ur "Staden Mahagonnys uppgång och fall" på Norrlandsoperan. Foto: Mats Bäcker.

3. Äventyrsbana

Scenografi där skådespelarna åker rutschbana eller verkar träna för diverse Triathlon-evenemang. Man kan inte sluta tänka på om de kommer att pricka/orka/ramla.

 

Ur "På gränsen" på Malmö stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly.

4. Mikrofonstativ 

Skådespelarna greppar mikrofonen och vänder sig mot publiken (inte sällan med en sång). 

Ur "De redan frälsta" på Riksteatern. Foto: Sara P Borgström.

5. Bländande strålkastare

Strålkastare. Stroboskop! Snyggt! Men publiken får ont i ögonen/migrän.

Lugnet före stormen. Snart kliver Sanna Sundqvist ut i publiken i "Liv Strömquist tänker på dig". Foto: Sören Vilks

6. Skådespelare som hoppar runt i salongens bänkrader

Roligt första gången eftersom det var en överraskning. Nu börjar det bli tjatigt med alla bökiga promenader längs publikraderna.

Ur Trollflöjten på Göteborgsoperan. Foto: Mats Bäcker

7. Cigarettrökning

Riktiga cigaretter och örtvarianter. Publiken hostar. 

LEVANDE DJUR. Ur "Oeidipus/Antigone" på Dramaten. Foto: Sören Vilks

8. Levande djur

Stjäl showen. Uppstoppade diton kan däremot vara effektfulla. Publiken tappar fokus eftersom den inte kan slita ögonen från den fyrfota vännen. 

 

Ur "La Traviata" på Folkoperan.

9. Nakenhet och samlag

Omotiverad nakenhet och guppande rumpor är dessbättre redan i avtagande, men det kan vara på sin plats att höja ett varnande finger (ja Folkoperan, jag tittar på er). 

Ur "En folkefiende" på Kulturhuset Stockholms stadsteater.

10. Måla, rita, klippa, klistra, gegga, kasta sig i en tunna med färg

Det målas väldigt mycket på scenväggar. Används ofta i stället för punkt nio. Risk för många saker, men en av de minst avsedda är väl att publiken får en känsla av att vara helt utanför.

 

Gunilla Brodrej är scenredaktör på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!