Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Viktor Barth-Kron

Statsministern och kungen konkurrerar om samma roll

”Allvaret ska inte förringas, men det finns goda skäl till att känna hopp”.
Stefan Löfven och kung Carl Gustaf.Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Lena Hallengren och Stefan Löfven vid kungens informationskonselj.Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

När Stefan Löfven och Carl XVI Gustaf satte sig vid samma bord blev det trångt bland landsfäderna. Men kanske satt framtiden vid andra bordsänden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kungens och statsministerns gemensamma framträdande på onsdagseftermiddagens konselj blev en lite märklig föreställning, åtminstone till formen.

Där satt två myndiga män vid ett långt bord och höll anföranden. Formellt riktade de sig till varandra, men egentligen talade de för en större publik, förbi varandra.

Om inte situationen varit så allvarlig hade man kunnat dra paralleller till en julmiddag där alla vill prata men ingen vill lyssna, men det vore förstås olämpligt. Konseljformatet är som det är, och det finns förstås en poäng med det. 

Anslagen från Stefan Löfven och Carl XVI Gustaf var dessutom likartade.

Vi behöver ta hand om varandra och visa solidaritet, sade statsministern.

Hörsamma myndigheternas råd och hjälp varandra, betonade kungen, som också sade att det fanns skäl till hopp och tillförsikt trots att många är oroliga för hälsa och försörjning.

Här finns något av en konkurrenssituation.

Stefan Löfven har ofta verkat trivas som bäst i skarpa krislägen, då han kunnat inta rollen som samlande kraft i stället för att dras ned i den vardagliga politiska slagväxlingen.

Lite annorlunda uttryckt: Löfvens styrka ligger i att få ihop en regering, inte nödvändigtvis i att peka ut vad den ska göra.

Coronakrisen är definitivt inget undantag. Statsministern har den senaste veckan agerat förtroendeingivande samordningsman och låtit låna sin auktoritet till dem som egentligen bestämmer: tvätta händerna och lyssna på Anders Tegnell.

Löfven fungerar väl i den rollen. Han har också nått sina högsta folkliga höjder i tider då politiken präglats av turbulens, snarare än av ideologiska debatter.

Rollen i fråga är dock en som i den svenska offentligheten traditionellt tillfaller kungen.

En sidonotering förtjänar sin plats, eftersom den kan bli betydelsefull på sikt.

Med runt bordet vid den av smittskyddsskäl decimerade konseljen satt bland annat Magdalena Andersson, Lena Hallengren och Anna Ekström – de ministrar som mer än andra har klivit fram och pekat med hela handen under coronakrisen.

Det som sker nu kommer på många sätt att definiera Stefan Löfvens tid som politisk ledare. 

Kanske blir den här våren, bland oerhört mycket annat naturligtvis, tillfället då starka kvinnliga statsråd – och därmed efterträdarkandidater – till sist får kliva fram i ljuset. 

Och stanna där.

LÄS MER: Frågor och svar om corona

LÄS MER: Tio döda av coronaviruset i Sverige

LYSSNA: Nytt avsnitt av inrikespolitiska podden Verkställande utskottet

Under konseljen nämner statsministern arbetet med att säkerställa resurser.