Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Viktor Barth-Kron

S skickar röksignaler om Danmark – ingen blir lycklig

Efter snart åtta år som S-ledare och fem år som statsminister finns en känsla inom partiet att tiden med Stefan Löfven börjar gå mot sitt slut.
Sveriges statsminister och S-ledare Stefan Löfven.Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT NYHETSBYRÅN
Danmarks statsminister och socialdemokratiska partiledare Mette Frederiksen.Foto: NAINA HELéN JÅMA / TT NYHETSBYRÅN

Socialdemokraterna vill inspireras av Danmark. Då gäller det att ta steget fullt ut – annars lär man drunkna på vägen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Intresset för dansk politik är på snabb tillväxt i den svenska socialdemokratin.

Strax före jul tog ambitiöse ministern Ardalan Shekarabi med sig SVT och åkte på studiebesök i Köpenhamn, och nu senast var framtidsnamnet Aida Hadžialić ute i DN och viftade med den rödvita flaggan.

Det är lätt att förstå intresset. De danska socialdemokraterna framstår som ett ljus i ett annars ganska kompakt nordeuropeiskt mörker.

En dröm för gråsossar

Med en kombination av klassisk vänsterpolitik, hårda tag och gott självförtroende har partiledaren och numera statsministern Mette Frederiksen lyckats skapa ett nytt, socialdemokratiskt mittfält i dansk politik.

Trots ett valresultat på bara 26 procent har danska S lyckats bilda regering själva. Man samarbetar vänsterut om ekonomin och lutar sig högerut i migrationspolitiken.

En dröm för varje gråsosse. Nationalisterna i Dansk Folkeparti är kraftigt tillbakatryckta.

Detta medan Stefan Löfven, som faktiskt fick ett bättre valresultat än Mette Frederiksen, sitter som gisslan hos Miljöpartiet, administrerar centerpartistiska önskelistor och ser Jimmie Åkesson skena förbi i socialdemokratiska kärnväljargrupper.

Klappat och klart, alltså, för en dansk nyorientering i svenska S?

Nej, vänta lite nu.

20 år av avståndstagande

De svenska socialdemokraterna har i 20 års tid använt Danmark som ett varnande exempel. Se så hemskt det blir, när främlingsfientlighet och högerpopulism får inflytande i ett land!

Faktum är att man gör det just nu – med viss emfas. Det uttalade syftet med den regering som de svenska Socialdemokraterna leder är ju att undvika en situation där en borgerlig statsminister lutar sig mot nationalisterna. Allt annat är underordnat.

”Sverige väljer en annan väg. Det är historiskt”, meddelande Stefan Löfven, och förklarade med storsvensk självgodhet att i Sverige står vi upp för ”demokratin” och ”alla människors lika värde”.

Till skillnad från i alla de länder där man alltså inte gör det.

Exempelvis – underförstått men helt uppenbart – i Norge, Finland och Danmark.

Handlingsplan: Ta avstånd från allt ni sagt

Man kan peka på skillnader i bakgrund mellan Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti, men förutsättningarna kvarstår. Om svenska S på allvar vill pröva den danska vägen är listan på nödvändiga åtgärder ohyggligt lång:

Släng ut miljöpartisterna ur regeringen. Riv omedelbart upp ”januariavtalet” och förklara för Centern och Liberalerna att deras val är enkelt: acceptera typiskt socialdemokratisk politik, eller stick hem till högern.

Förklara samtidigt att migration och liknande frågor inte ligger på förhandlingsbordet – dem tänker ni nämligen hantera ihop med Moderaterna och SD. Just det – SD. Annars fungerar inte neutraliseringen.

Var beredd på stora förluster till framför allt Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och chansa på att det finns hundratusentals framför allt sverigedemokratiska väljare som är beredda att komma ”hem” i stället.

Det kan gå åt skogen i alla fall

Var dessutom beredd på att det mycket väl kan gå käpprätt åt skogen ändå. Man ska nog inte utesluta att de där senaste 20 åren har satt tämligen djupa spår – både hos dem som lämnat och hos dem som är kvar.

Att folk både i och runt det socialdemokratiska partiet faktiskt har trott på det där talet om demokratin och människovärdet.

Risken förefaller uppenbar att en plötslig 180-gradersvändning i riktning Köpenhamn skrämmer bort betydligt fler än den övertygar. Reaktionerna när S vid tidigare tillfällen försökt komma ut som migrationspolitiska tuffingar talar i den riktningen.

Mer troligt: Ny folkomröstning om SD

Jag misstänker att det är där man kommer att landa. Att den mer framkomliga vägen är att försöka göra även nästa val till en folkomröstning om Sverigedemokraterna och Danmark, där Socialdemokraterna leder Nej-kampanjen.

Allt är möjligt, men en sak är säker: En politik baserad på retoriska röksignaler kommer inte göra jobbet åt något håll. Den vägen får sägas vara testad vid det här laget, och den har alldeles uppenbart inte gjort någon lycklig.

TRE ANDRA FRÅGOR INFÖR POLITIKÅRET 2020

1. Hur länge väntar Vänsterpartiet?

Mellan 2010 och 2019 var Sverigedemokraterna det isolerade partiet i riksdagen. Nu är det plötsligt Vänsterpartiet som fått den rollen, efter många år i värmen. Det kan man i längden inte acceptera. Förr eller senare måste Jonas Sjöstedt kräva en plats vid bordet, med de tvångsmedel som finns till förfogande. Eller blir det någon annan som gör det i stället?

 

2. Vem styr i den nya högern?

Det handlar inte bara om vem av M och SD som har den högsta stapeln i ett diagram, utan minst lika mycket om vilka idéer som slår an tonen. Vad skulle en högerregering på 2020-talet egentligen innebära? Frågorna lär inte minska med tiden. Om oppositionen har några som helst planer på att vinna nästa val bör de nog börja fundera allvarligt på svaren.

 

3. Varför finns Liberalerna?

Liberalernas partiledarbyte blev 2019 års icke-händelse i svensk politik. Det var månader av uppslitande konflikt, ett dramatiskt utfall – och sedan hände ingenting. Partiet står kvar där Jan Björklund lämnade det, lika splittrat och handlingsförlamat som någonsin förr. Blir 2020 året då Nyamko Sabuni tar initiativet? Annars lär det nog börja knorras igen.


Veckan med Viktor: Därför får Stefan Löfven problem – igen och igen

Viktor Barth-Kron: Om du sitter i minoritet – undvik helst att förolämpa ALLA tänkbara hjälpande händer.