Rikspolischefen får svårt att sitta kvar

Sveriges nya regering har kampen mot brottsligheten som punkt 1, 2 och 3 på sin politiska agenda. Ingen fråga var viktigare i valrörelsen och ingenting för samman de fyra högerpartierna som viljan att stärka det man kallar den ”inre säkerheten” i landet.

Så långt är det enkelt. Kampen mot brottslighet är dock ett knepigt politiskt projekt på andra sätt.

Regeringsplattformen, det så kallade Tidöavtalet, innehåller en lång rad straffskärpningar och nya verktyg som polisen och andra berörda myndigheter ska kunna använda sig av. 

Det är möjligt att de kommer att ge goda resultat – men inte över en natt. 

Ny lagstiftning ska utredas, utformas, processas i riksdagen och implementeras. Bara detta tar som regel flera år. Först därefter kan den nya lagstiftningen börja få effekt på marken också. 

Nu hamnar vi i många fall en bra bit in i nästa eller till och med näst-nästa mandatperiod innan resultat kan skönjas i statistiken. I bästa fall.

Härvan runt Mats Löfving osar långvarig röta på hög nivå

Den tiden finns inte riktigt – i alla fall inte politiskt. Läget har på goda grunder beskrivits som akut och det finns en stark efterfrågan på snabba resultat.

Den lägst hängande frukten för den som vill visa snabba resultat, eller åtminstone ge intryck av att vara handlingskraftig, är att göra det regeringen faktiskt kan göra med omedelbar verkan: Byta myndighetschef. 

Efterfrågan på att byta ut (bland annat) rikspolischefen fanns där redan innan, inte minst i det inflytelserika stödpartiet Sverigedemokraterna. 

Ett ”paradigmskifte” är utlovat i svensk brottsbekämpning – ska det verkligen ledas av någon som tillsattes av den föregående S/MP-regeringen? Av självaste Morgan Johansson (S) till råga på allt.

Saklig kritik finns också, från fler håll än så. Rikspolischef Anders Thornberg har förvisso bara suttit i fyra år, men polisens resultat har inte förbättrats i takt med tillförda resurser. Snarare gäller motsatsen. 

Till detta kommer nu avslöjande efter avslöjande från Expressens Michael Syrén om en ledningskultur som knappast hör hemma på en myndighet med ett av Sveriges högsta – och viktigaste – förtroendekapital.

Anders Thornberg har ett gott namn i staten och nye justitieministern Gunnar Strömmer (M) är en försiktig general, men frågan är om polisledningen verkligen kan utreda sig ur detta.

”Jag har förtroende för polisledningen och det har man tills man inte har det”, meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) på tisdagen. 

Den typen av formalistiska svar har vi hört förr i sådana här sammanhang. Det andra ledet i svaret brukar sällan uttalas om det första ledet verkligen stämmer.

Härvan runt Mats Löfving osar långvarig röta på hög nivå, och trappor städas som bekant från toppen. 

Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.

”Märklig formulering”