Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Viktor Barth-Kron

Nu börjar Stefan Löfvens riktiga kris

Under en pressträff i fredags svarade statsminstern på frågor om skolan och coronaviruset.
Stefan Löfven står nu inför den svåraste utmaning som någon svensk politiker har haft att hantera sedan Per Albin Hansson och hans samlingsregering i början av 1940-talet, skriver Viktor Barth-Kron.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sars-cov-2, det nya coronaviruset som orsakar sjukdomen covid-19.Foto: ALISSA ECKERT / CDC USA BILDBYRÅN

Stefan Löfvens medarbetare och anhängare brukar framhålla att statsministern är som bäst i skarpt läge – när det blir kris. Nu får han till slut chansen att visa det.

Våren 2020 skulle Löfven behöva vara världsledande epidemiolog, nationalekonom och beteendevetare. Samt förmodligen trollkarl.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Begreppet ”politisk kris” har de senaste åren misshandlats till oigenkännlighet. Skulden för det faller på journalister och opinionsbildare snarare än på en relativt nedtonad karaktär som Stefan Löfven själv, men krisinflationen sammanfaller hyfsat väl med hans regeringstid.

Större delen av 2010-talet var en högkonjunktur, både för ekonomin och för politiska överord. 

I historiens ljus framstår de incidenter som byggt Stefan Löfvens renommé som krishanterare som tämligen futtiga.

Det var enklare förr

De ”kriser” som utspelade sig efter valen 2014 och 2018 bottnade i riksdagens märkliga sällskapsspel snarare än i någon praktisk verklighet. 

Det som kallades ”det svåraste parlamentariska läget sedan andra världskriget” försvann i tomma intet så snart Centerpartiet och Socialdemokraterna började prata med varandra, precis som de gjort många gånger förr. Före och efter andra världskriget.

Terrordådet på Drottninggatan 2017 var en tragedi. Men det ledde inte till någon direkt kris för regeringen, det politiska livet och samhällslivet återgick nästan omedelbart till det normala.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Terrordådet på Drottninggatan 2017 brukar också nämnas i sammanhanget. Det kunde ha blivit en större politisk ansvarskris, givet att attentatsmannen inte borde ha varit i landet. Både det politiska livet och samhällslivet i stort återgick dock nästan omedelbart till det normala.

En generation riskerar att gå förlorad, dundrade Hessius, och den som inte var livrädd innan blev det där och då

Den så kallade flyktingkrisen 2015 förtjänar visserligen sin beteckning, åtminstone om man tar flyktingarnas perspektiv eller perspektivet från samhällets institutioner. Politiskt var den dock mer ett resultat av underlåtenhetssynder.

Politiska beslut hade gjort Sverige attraktivt som asylland. Politiska beslut kunde ändra på den saken, i den mån man så önskade.

För den som inte tänkt igenom sin hållning ordentligt kan det säkert ha upplevts krisartat när många knackade på dörren, men att beskriva händelserna 2015 som något slags naturkatastrof som den stackars regeringen utsattes för var och är befängt.

Flyktingvågen till Sverige 2015 var ett resultat av politiska beslut och inte något slags naturkatastrof som drabbade regeringen, skriver Viktor Barth-Kron.Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Nu, däremot. Om vi skulle sparat begreppet ”kris” till ett enda tillfälle är det förmodligen just här och nu. 

Vård eller välstånd?

Under coronakrisens inledande veckor var den politiska debatt som fördes mycket enkelspårig. Regeringen följde myndigheternas råd, och oppositionella röster manade regeringen att vidta mer drastiska åtgärder för att stoppa smittspridningen.

Förra helgen spekulerade jag i att det skulle komma att ändras med tiden, men prognosen ”veckor eller månader” var fel. Det tog ganska precis sex dagar.

AP-fondchefen Kerstin Hessius medverkan i torsdagens Aktuellt kommer att bli en modern klassiker. Med hennes rasande appell för ett slut på undantagstillståndet var det som att de ekonomiska följdverkningarna plötsligt sjönk in brett: Stillestånd i ekonomin. Groteska varsel. Tiotusentals bolag, stora och små, på väg i konkurs. Fullständig osäkerhet.

En generation riskerar att gå förlorad, dundrade Hessius, och den som inte var livrädd innan blev det där och då.

Medan debatten vrider sig mot ekonomin fortsätter dock viruset sina härjningar. Detta är coronakrisens moment 22 – en fullständig mardröm för varje politiker som helst vill kunna luta sig mot expertisens råd.

AP-fondchefen Kerstin Hessius i torsdagens Aktuellt.Foto: SVT

De medicinska experterna förespråkar olika former av ”social distansiering”.

De samhällsekonomiska experterna konstaterar att just detta är katastrofalt för en ekonomi som i allt högre grad bygger på närhet och tjänster.

Medicinarna betonar att viruset är nytt och vill vara försiktiga med prognoser.

Ekonomerna sliter sitt hår – just osäkerhet är ju det värsta ekonomin vet. Ge oss ett datum!

I den ena vågskålen ligger liv och en fungerande sjukvård. I den andra välstånd och välfärd på både kort och längre sikt.

Vem kommer att köpa upp alla verksamheter som drivits i ruin?

Alla beslut har förskräckliga konsekvenser, och de kan inte delegeras. Samtidigt är verkningsgraden ändå begränsad, eftersom både coronaviruset och ekonomin är internationella företeelser. Hela världen står i samma snår, och ingen har en karta.

Påfrestningarna på det så centrala EU-samarbetet är dessutom betydande. Och hur var det nu med den liberala demokrati, som regeringen Löfven II satt som sin centrala uppgift att skydda? 

De tvångsåtgärder i smittskyddssyfte som nu vidtas runtom i Europa, snart kanske även här, utgör betydligt allvarligare inskränkningar i individuella fri- och rättigheter än vad någon SD-styrd kommun i Sydsverige skulle kunna hitta på. 

Avvägningarna är många. Ingen är rolig.

Nästa stora fråga

Ovanpå allt detta kan det med tiden komma att läggas en säkerhetspolitisk dimension.

Dels en inre – vad händer med ett samhälle där typiska ingångsarbeten slaktas i massor, samtidigt som barnen i utsatta områden eventuellt inte kan gå i skolan? – men också en yttre:

Vem kommer att köpa upp alla verksamheter som drivits i ruin?

Vem kommer att låna ut pengarna som behövs för att bygga upp allt som slås sönder?

De senaste åren har det, exempelvis, förts en viss debatt om hur kinesiska statsintressen skaffar sig allt större inflytande i svensk infrastruktur och samhällsviktiga företag. Vilket gett en särskild laddning till den senaste tidens diplomatiska kontroverser mellan Sverige och den kinesiska kommunistregimen. 

Per Albin Hansson.Foto: TT NYHETSBYRÅN

Vad händer efter detta?

Ett desperat samhälle är ett kompromissvilligt samhälle.

Först kommer maten, sedan moralen.

För några veckor sedan trodde de flesta att Stefan Löfvens politiska gärning befann sig under långsam avveckling, att det kommande året skulle bli en odramatisk nedräkning mot en välförtjänt pension.

Nu står han i stället inför den kanske svåraste utmaning som någon svensk politiker har haft att hantera sedan Per Albin Hansson och hans samlingsregering i början av 1940-talet.

 

LÄS MER: Regeringen pausar kritiserad reform: ”Exceptionellt läge” 

LÄS MER: Viktor Barth-Kron: EU:s stängda gränser – ett kanonskott i luften 

LYSSNA: Nytt avsnitt av inrikespolitiska podden Verkställande utskottet 

Vd:n för Tredje AP-fonden om hur ekonomin påverkas just nu.