Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Viktor Barth-Kron

Krisåtgärderna blir svåra att dra tillbaka

Finansministern i intervju om ekonomiska krisen.
Magdalena Andersson.Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Stefan LöfvenFoto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

Ska Socialdemokraterna gå till val 2022 på att sänka a-kassan och göra det dyrare att vara sjuk? 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vänsterpartisterna kan knappt tro sina ögon. Avskaffad karensdag? Kraftigt höjd och breddad arbetslöshetskassa?

Sådant som de tjatat om i evigheter, mest för döva öron. Nu genomdrivet i blocköverskridande enighet, utan att vänstern själva ens har behövt hota en enda minister med misstroendevotum.

Tillfälligt, förvisso, men ändå.

I ett akut krisläge är det mesta politiskt möjligt. En socialdemokratisk finansminister kan ge kraftiga skatterabatter till både stora och små företag, och en borgerlig oppositionspolitiker kan se värdet i att hålla uppe efterfrågan i ekonomin – exempelvis genom att arbetslösa får mer pengar att konsumera för.

Det knepiga med krislägen är dock att det är svårt att veta hur länge de varar. Själva begreppet ”kris” är ju subjektivt och i grunden politiskt.

Sverigedemokraterna har exempelvis länge (alltid) ansett att Sverige har en samhällskris till följd av invandringen. Andra partier håller (eller höll) inte med.

Miljöpartiet vill utlösa ”nödläge” på grund av den akuta klimatkris man ser. Andra partier tycker att det är överilat, även om man medger att det finns problem att lösa.

De allra flesta i svensk politik är överens om att ett dödligt virus som leder till skenande arbetslöshet räcker mer än väl för att coronakrisen ska kunna kallas just för en kris.

Var dras gränsen för ”kris” – vid 8, 15 eller 30 procents arbetslöshet?

Över då till nästa fråga: Vem ska avgöra när krisen är slut?

Finanskrisen 2008 drabbade aldrig Sverige som den drabbade många andra länder i västvärlden. Ja, många blev av med jobbet, men de flesta blev det inte och för flertalet innebar krisåren snarare mer pengar i plånboken. Jobbskatteavdragen regnade, börsen återhämtade sig och värdet på bostäder fortsatte snabbt uppåt.

Det växte aldrig något brett missnöje från vänster, som i Storbritannien, Frankrike, Spanien, USA eller Grekland.

I stället vann Anders Borgs ”arbetslinje” valet 2010 och Socialdemokraterna blev paniskt rädda för stämpeln som ”bidragsparti”. Man kanske fortfarande ville höja a-kassan, egentligen, men man ville under alla omständigheter inte prata om det. Framtiden fanns i mitten, bestämde man. Det slutade med januariavtalet.

Den här gången kan saker bli annorlunda.

Om läget i ekonomin och på arbetsmarknaden har återgått till för-coroniska nivåer någon gång mot slutet av sommaren är det en sak. Då kan hela krispaketet klappas ihop och skickas tillbaka, allt blir som en ond men kort dröm, sedan vaknar vi och fortsätter bråka om någon detalj i januaripartiernas gamla 73-punktsprogram.

Mycket talar dock för att det inte blir så, och inte bara för att själva viruset väntas fara omkring och ställa till elände betydligt längre än så. 

Stora värden förstörs nu. Näringskedjor som byggts upp under många år slås tvärt av, när länkar går i konkurs och försvinner. Att återskapa det vi nu tänker oss som normalläge kan ta många år.

Krisåtgärderna kan förlängas. Och snart är det val igen.

Var dras gränsen för ”kris” i coronavirusets spår – vid 8, 15 eller 30 procents arbetslöshet?

Är det oavsett vilket politiskt möjligt för ett socialdemokratiskt parti, hårt pressat från vänster och från fackföreningshåll, att gå in för att ”återställa” a-kassan nedåt – om breda löntagargrupper samtidigt ser ett hot mot den egna försörjningen?

Är det möjligt ens för liberaler?

Mandatperioden 2018-2022 började med att fackföreningsmannen Stefan Löfven gick med på att luckra upp arbetsrätten, och den kan sluta med att budgettalibanen Magdalena Andersson driver utgiftspolitik av närmast sydeuropeiskt snitt. 

Påstå aldrig att det inte är spännande med politik.

 

Missa inga nyheter om coronaviruset! Ladda ner eller starta om Expressens app, slå på notiser och välj ”coronaviruset” – då får du hela tiden senaste nyheterna.

Statsministern: ”Låt inte barnen knacka på hos grannarna och be om godis”.