Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Viktor Barth-Kron

Den här ronden vann Socialdemokraterna

”Partierna har tagit sina favoriter och lagt på en nolla i slutet”.
Finansminister Magdalena Andersson (S) lämnar budgetpropositionen inför budgetdebatten i riksdagen.Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsminister Stefan Löfven (S).Foto: AMIR NABIZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN

I ett samarbete som går ut på att samla troféer blir det ohållbart om ett skåp gapar tomt. Efter måndagens jättebudget har det stora regeringspartiet fått det de behövde, och krattat uppfarten till nästa val.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det uttalade målet med måndagens historiskt omfattande budgetsatsningar är att återstarta svensk ekonomi efter coronakrisen. Hur det går med den saken återstår förstås att se, men de 105 miljarderna i till stor del lånat ”reformutrymme” fyller utan tvekan ett annat syfte: De lägger sig som en mjuk brandfilt över många potentiella regeringskriser.

Om stämningen i januarisamarbetet var på väg att härskna tidigt i våras har alla inblandade nu i stället skäl att glädjas.

Centerpartiet var nöjdast med innehållet i det ursprungliga januariavtalet, men har fått se flera hjärtefrågor nedskjutna av den samlade oppositionen. Nu blir de mer än väl kompenserade, inte minst genom att de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga gör comeback.

Det är en mycket tydlig centerpartistisk framgång, då oerhört många andra aktörer i svensk debatt har dömt ut reformen.

Liberalerna bytte partiledning efter att januariavtalet skrevs och har sedan dess varit lågintensivt missnöjda med samarbetet. Jan Björklund prioriterade fel och regeringsprogrammet har inte svar på frågorna som väljarna ställer, har det hetat.

Alla har rätt till sin egen upplevelse, och tur är det för regeringsunderlaget

Nu har Nyamko Sabuni fått sätta ett eget, djupt avtryck i helheten, med ett slags nytt jobbskatteavdrag som främsta trofé. L-ledningen kanske fortfarande vill hoppa av januariprojektet, men de börjar få svårt att hitta argument för det.

Miljöpartiet har på sistone plågats allt mer av sin kroniska interndebatt om huruvida det verkligen är värt besväret att sitta i regeringen. Med ett nytt, massivt klimatpaket får den maktorienterade falangen en starkare hand gentemot de egna kritikerna.

Coronabudgetens vinnare, rent partiegoistiskt, är ändå Socialdemokraterna. Inte bara för att stödpartierna hålls på gott humör, utan för att S nu får de krassa sakpolitiska framgångar som man tidigare saknat. Hur intensivt man än hävdat motsatsen.

Det nya pensionstillägget för folk som arbetat med låg lön må vara relativt litet och höjningen av a-kassan tillfällig (till 2023), men det är reformer som bär en omisskännlig S-prägel och som gläder såväl väljare som medlemmar och sponsorer i arbetarrörelsen.

Det var förmodligen helt nödvändigt, för att kunna uppbåda någon som helst entusiasm inför nästa valrörelse.

Analysen ovan kan låta cynisk, men krisbudgeten har än en gång satt fingret på regeringspolitikens utpräglat transaktionella karaktär.

Januarisamarbetet bygger fortfarande på ett slags sakpolitisk byteshandel, snarare än på någon djupare samsyn vad gäller landets problem och vad som skulle lösa dem. 

Det upplevda behovet av att redovisa förhandlingsvinster ger alla inblandade incitament att än mer lyfta fram det som skiljer, snarare än det som förenar, och leder dessutom till en konstant kamp om mediebilden: Är den här budgeten ”sossepolitik när den är som bäst” (Magdalena Andersson) eller ”klassisk borgerlig politik” (Annie Lööf)? 

Välj själv. Alla har rätt till sin egen upplevelse, och tur är väl det för regeringsunderlaget.

Finansminister Magdalena Andersson gjorde ändå sammantaget en stark figur under budgetdagen. Hon har till skillnad från somliga andra ledande S-politiker en förmåga att foga in både knepiga kompromisser och målkonflikter i en ideologisk ram, som känns både begriplig och trovärdig.

Att Sverige fortfarande inte haft en kvinnlig statsminister är snart inte så mycket ett ämne för samhällsdebatt som en ren fråga om socialdemokratisk organisationskultur.

 

Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.

 

LÄS MER: Viktor Barth-Kron: Det är Sverigedemokraternas verkliga trovärdighetsproblem 

LÄS MER: Därför fick Isabella Lövin nog 

LYSSNA: Verkställande utskottet – Expressens podd om politik: Allt om Miljjöpartiets språkrörskandidater 

Expressens politikredaktion gör podden Verkställande utskottet. Nytt avsnitt varje onsdag.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Skatten på alkohol höjs för att finansiera de ökade försvarsutgifterna – hör finansministerns kommentar.