Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Viktor Barth-Kron

Åkesson kom ut som folkpartist

Viktor Barth-Kron om taktiken att presentera elprisförslaget så nära inpå partiledardebatten
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nej, det blev inget storbråk om pandemipolitiken den här gången heller. I stället dominerades årets första partiledardebatt av elräkningar, hotet från Ryssland – och hotet från Miljöpartiet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det fanns en förväntan i luften inför riksdagens partiledardebatt. Var det nu, två år efter pandemins start och två dagar efter regeringens senaste restriktionspaket, som vi till slut skulle få en rejäl politisk debatt om hur vi ska hantera covid-19?

Det hade ju bubblat i ett par dagar, med tydligare politisk kritik än vid tidigare tillfällen.

På plats i riksdagen fanns också en rad kända ansikten från den kultursektor som drabbats så hårt av pandemiåtgärderna. Figurer som Malena Ernman, Lisa Nilsson och Lasse Holm hade bänkat sig för att höra vad nationens ledande politiker hade att säga.

Svaret? Inte mycket. 

Liberalerna, som på tisdagen anklagade regeringen för maktmissbruk och sade sig vilja skrota hela pandemilagen, ville på onsdagen hellre prata om Nato.

Vänsterpartiet, som ifrågasatt att regeringen gång på gång kommer med restriktioner men inte med satsningar på att bygga ut vården, pratade om pensioner och sjukförsäkring.

Centerpartiet, som också varit kritiska på vissa punkter, ville som vanligt helst prata om Sverigedemokraterna.

Ulf Kristersson och Ebba Busch tycks helst behandla pandemin som Voldemort i Harry Potter-böckerna – nämn den inte, då kommer den! – och pratade bägge om det mesta annat.

Undantaget var Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson ägnade hela sitt inledningsanförande åt coronaåtgärderna. Det var dock inget brandtal som publiken fick sig till livs.

Vad SD tycker om de aktuella inskränkningarna vet de nämligen inte riktigt själva, men de är mycket tydliga med att konstitutionsutskottet borde granska om regeringen överträtt sina formella befogenheter i pandemilagen.

Partiet som anklagas för att hota rättsstaten med sin populism tycks alltså satsa på rollen som gammaldags, paragrafridande folkpartister. I alla fall när det gäller covid-19.

Synnerligen svalt på pandemifronten, alltså. De samlade kulturkändisarna fick i stället avnjuta en debatt som kretsade runt Rysslands hotfulla agerande, de skenande elpriserna – och Miljöpartiet.

De gröna har ju hamnat i politikens yttre periferi efter avhoppet från regeringen i november, men på onsdagen lyckades Per Bolund återföra partiet till brännpunkten – bara genom att slå fast att MP vill ha ministerposter igen efter valet.

Bakom plenisalens munskydd kunde man ana hur borgerliga ögon lyste upp, medan de socialdemokratiska fylldes med panik.

Ulf Kristersson, som tidigare hade tänkt ägna valrörelsen åt att jaga socialdemokratiska väljare som ogillar MP, såg genast sin chans och krävde besked. Aha! En röst på Magdalena Andersson är en röst för dyrare el och bensin, mer ansvarslös gränspolitik och en allmän omstöpning av Sverige till ett mörkgrönt Hades. Eller?

Statsministern såg ut att vilja sjunka genom golvet, eller kanske snarare sänka ner Per Bolund genom golvet. Hon förklarade att Socialdemokraterna avser gå till val på egen hand, men att historien har visat att det är dumt att vara kategorisk i regeringsfrågan. Om det inte gäller Sverigedemokraterna, förstås.

Visst förhandsintresse hade ägnats åt att detta var Magdalena Anderssons första partiledardebatt, men av detta märktes inte särskilt mycket.

Andersson är visserligen ny i just partiledarrollen, men har å andra sidan betydande erfarenhet av att stå i riksdagens talarstol och försvara den rådande ordningen.

Statsministern hade vissa bekymmer på det säkerhetspolitiska området, men det beror mindre på retoriska tillkortakommanden och mer på den socialdemokratiska politikens inbyggda motsägelsefullhet:

Vi ska absolut inte gå med i Nato, men likväl bygga vårt försvar på samarbete med Nato. Sverige har samtidigt en absolut och icke förhandlingsbar rätt att välja sin egen säkerhetspolitiska väg, oavsett vad Ryssland tycker om saken, men att anta den så kallade Nato-option som en majoritet i riksdagen vill ha vore mycket olyckligt då det skulle skapa ”instabilitet” (eftersom ryssarna skulle bli arga).


Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.

Ryska hotet, gängkriminalitet och elpriser – så var debatten

Här är det viktigaste från partiledardebatten i riksdagen.