Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ulf Nilson

Ulf Nilson: Världen har blivit våldsammare

Världen känns kaotisk när jag sätter mig ner för att skriva.

Kaos nästan överallt (ja, givetvis inte i Sverige) och blodsutgjutelse på så många ställen att tidningssidorna inte skulle räcka till om man försökte skildra allt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kort sagt: Världen är precis som vanligt.

 

Nej, vänta ett ögonblick!

Precis som vanligt är den verkligen inte.

Nej, det har blivit värre, till och med under min livstid som för all del är rätt lång, men inte århundraden (än).

Förlåt om jag skämtar och visst vet jag att världen väl alltid varit stökig. Och orättvis, kaotisk och blodig...

Det nya är tv:s konstanta live-sändningar.

Tv bär på sina breda axlar all världens elände in i våra hus och lägenheter. Det går naturligtvis att stänga av - men vad ska man då ha tv till? Numera ser vi tv-sändningen även i datorn och det verkar alltid pågå någon live-sändning från någon oroshärd.

Vi tittar på ständigt större och avlägsnare massakrer - i varje fall känns det så.

Dag efter förbannad dag får vi veta att irakierna skjuter ihjäl varandra. Ja, när de inte spränger eller sticker. Stora delar av världen är slagfält och tv lyfter in dessa slagfält till oss - ja, om vi vill, man kan ju se såpopera också.

Sanningen är att tv har medfört att verkligheten flyttat hem till snart sagt alla människor. Ja, kanske inte de fattigaste - många miljoner - men så gott som alla andra. Skotten smäller, bomberna faller och statsmännen (och givetvis kvinnorna) uttalar sig. Ibland briljant, inte sällan idiotiskt.

För den som gitter se står det klart att världen är våldsammare än den någonsin varit och att detta beror på att det finns fler och mer förstörelsebringande vapen. Människor har fått möjligheter att se hur andra människor har det och vill skjuta sig till lika stor rikedom.

Världen hänger ihop som aldrig förr och vi journalister sprider information om eländet med oöverträffad effektivitet.

Där tidningarna slutar tar tv vid och där tv inte kommer fram gör radion det, liksom Twitter och bloggar. Vi bombarderas med fattigdom, sjukdom, mord och blodsutgjutelse. Hur det förändrar oss påstår jag mig inte veta, men opåverkade kan vi naturligtvis inte vara.

Välkomna till det öppna våldets tidsålder, den första epok i mänsklighetens historia då (okej, nästan) alla människor på jorden inser att de lever i massvåldets tidsålder.

Jag menar: Vad brydde vi oss om Mellanöstern när jag var grabb.

Själv började jag bevaka våld tidigt, jag var i både Ungern och Suez 1956. Det faktum att grymheterna i världen så småningom kunde visas i tv gjorde att genomslaget och chocken blev enorm.

Sedan dess har det blivit mer våld i världen. En av anledningarna är givetvis bättre transporter och effektivare vapen. Att vi för rätt länge sen skaffade oss möjligheter att utrota oss själva är ett faktum.

Kanske har de religiösa rätt: Världen är på väg mot sitt slut.

Eller - tanken svindlar här - kan förnuftet ta befälet? Kan vi också i fortsättningen hålla våldet i schack och njuta av det ökade välståndet - för allting blir ju successivt bättre samtidigt som riskerna växer. Vi blir rikare, mera välmående, mer beresta.

Jag borde avsluta den här krönikan med någon flammande appell, men det kan jag inte. Jag får nöja mig med följande: Vi får hoppas på det bästa för alla. Och vänta och se.