Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ulf Nilson

Jag tillhörde dem som ville ha bomben

Det blev ett ramavtal som ska stoppa Irans väg mot kärnvapen. I alla fall hoppas världen att kombinationen av hård övervakning och ekonomiska fördelar ska få iranierna att avstå från Bomben.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Också vi diskuterade en gång på fullt allvar en svensk atombomb. Det var en hård debatt på 1950-talet och till slut sa vi nej. Inte på grund av internationella påtryckningar utan tack vare opinionen i Sverige.

Sanningen att säga tillhörde jag den gången - kalla mig gärna dumskalle - den grupp som tyckte att vi b o r d e skaffa Bomben. Ryssarna hade den ju och Narva och Poltava ... ja, ni minns kanske. Eller m i n n s? Nja, men man hade ju hört.

Och var det förresten inte så att Ryssland, som för all del blivit Sovjet ... var inte det "arvfienden"?

Såvitt jag minns fanns det ingen som riktigt kunde förklara vad en "arvfiende" egentligen var. Men lite osäkerhet fick man väl stå ut med.

Hur som helst fick antibombgänget rätt. Små krigiska dumskallar som jag fick fel. Det blev ingen bomb. Och – säger jag numera – tur var väl det.

För hade vi kört över Per Anders Fogelström och Bang och alla de andra i Aktionsgruppen mot svensk atombomb (AMSA) så hade vi säkert levt i en farligare värld nu. Inte bara det att en massa länder kunde ha följt vårt exempel utan för att oro och misstankar skulle ha blivit tillväxtindustrier. Och kanske, kanske, skulle det ha smällt nånstans.

Jag tillhörde alltså dem som ville att Sverige skulle skaffa Bomben.

Varför inte vi? Skulle vi verkligen avstå från "det slutgiltiga vapnet" som vi ju mycket väl kunde skaffa även om det skulle kosta en stor säck med miljoner.

Dessbättre var det inte jag som bestämde. Så Bang och Fogelström och alla de andra som var smartare än jag fick rätt. Det blev ingen bomb och tack för det.

I själva verket var AMSA kanske det bästa som nånsin hänt Sverige. Hade vi andra - vi som var mer "realistiska" - vunnit så skulle vi a) numera bott i ett misstänkt land och b) tvingats betala en ohygglig massa pengar för att fylla ett antal källare med bomber.

Jag minns hur jag tyckte att AMSA-gänget bestod av orealistiska idioter. Andra länder hade ju atomvapen, så varför inte vi?

Ville de inte försvara fosterlandet? Kunde man verkligen lita på ryssarna?

Att ett par tre laddningar skulle sätta Sverige ur spel för årtionden framåt tänkte jag och de andra bombanhängarna inte på. Kanske Karl XII skulle ha tänkt på samma sätt som vi, men se hur det gick för honom.

Det blev ingen svensk bomb och många andra länder visade sig lika smarta. Jag tillhör visserligen dem som misstänker att det kanske finns lite "hemliga" laddningar här och där, men än så länge har ingenting kommit till användning, som tur är.

Hoppas nu att också iranierna lägger sina bombplaner på hyllan, de har ju hela tiden förnekat att de har såna avsikter och säger att deras kärnteknikprogram är helt fredligt. Och hoppas att president Obama därmed får rätt när han talar om ett historiskt genombrott.

Det finns redan för många kärnvapenmakter, men terrorbalansen mellan de två stora har trots allt bevarat världsfreden. Om också Iran skulle skaffa atomvapen kan det leda till ökad, okontrollerad spridning - och göra världen till en farligare plats.