Ulf Nilson

Jag hade fel angående Vietnam-kriget

Publicerad

I dagarna är det 50 år sedan den svenska Vietnamrörelsen startade på allvar med en demonstration på Hötorget i Stockholm. Alltså mot USA:s krig i Vietnam, en protest som snabbt växte och blev en massrörelse.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var ett krig som präglade många år av våra liv och kom att dominera den svenska offentligheten. Själv reste jag som journalist minst ett dussin gånger till det lilla landet i Sydostasien.

Varför detta stora intresse? Varför hamnade just det kriget i fokus?

En anledning är att Vietnam snabbt blev ett hjälte-mot-vidunderkrig. Hjältarna var krigarna i den vietnamesiska befrielserörelsen FNL som USA kallade Vietcong, alltså vietnamesisk kommunistisk gerilla. Vidundren var de biffiga amerikanerna med sina bomber och kulsprutepistoler. Ja, inte minst bomberna. För hur kunde man stå ut med amerikanarna vräkte ned ton efter ton av sprängämnen på asiatiska män, kvinnor och barn?

Vi (och med ordet vi menar jag så gott som alla svenskar) sympatiserade med de tekniskt underlägsna vietnameserna. Nordvietnam och FNL blev heliga (ja, nästan) och den sydvietnamesiska regeringssidan blev skurkar. Värst skurkar av alla var naturligtvis amerikanerna som inte brydde sig ett dugg om vem de sköt ihjäl, så länge vederbörande hade stöd av den kommunistiska regimen i Nordvietnam.

Själv var jag USA-korrespondent för denna tidning på den tiden och min misstro mot nordsidan var stor. Att den sydvietnamesiske presidenten Nguyen Van Thieu och hans anhängare inte på minsta sätt stod för frihet kunde jag inte ta till mig.

Jag köpte i stor utsträckning den amerikanska bilden. Som var felaktig. Jag är övertygad om att Vietnamkriget var fel. Det tyckte jag inte då, men man blir klokare med åren (möjligen).

De som protesterade mot kriget – och de var många – hade rätt. Vi andra hade fel. Och det gäller trots att Nordvietnam inte precis kämpade för frihet och rättvisa.

Världen var delad på den tiden, rätt primitivt, mellan kommunism och antikommunism. Man tog ställning, rätt eller fel, därför att det på något sätt krävdes av en. Jag minns speciellt en SJ-kille i Slöinge (där jag är född) som frågade.

- Du har ju varit i det där Vietnam. Hur är det där?

Jag kunde inte ge något bättre svar än att det var för jävligt. Han verkade rätt nöjd med svaret, så någon debatt blev det inte.

De som protesterade förtjänade våra applåder. Framför allt den amerikanska antikrigsrörelsen som till slut bidrog till att kriget fick ett slut. Personer som filmstjärnan Jane Fonda som reste till Hanoi mitt under brinnande krig. Och krigsanalytikern Daniel Ellsberg som läckte de hemligstämplade Pentagonpappren och bidrog till att vända den amerikanska opinionen.

De var modiga, vi andra var enfaldiga.

Till en del hade det med det kalla kriget att göra. Jag kommer ur en arbetarfamilj och farsan var sosse. Så kommunister - usch och fy. Att det fanns olika slag även av kommunister förstod jag väl inte riktigt.

Vi trodde att Vietnamkriget handlade om att stoppa kommunismen, som så småningom skulle stoppa sig själv (fast det kunde vi ju inte veta). Alla lät sig inte luras, men sådana som jag föll i det vi kan kalla kallakrigsfällan.

Jag har erkänt det förr och jag erkänner det nu: Vi som satsade på Sydvietnam hade fel. Det hade möjligen de som satsade på Nordvietnam också.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag