Ulf Nilson
Jag föddes 1933, ett årtal som kom att prägla vår moderna historia. Det var samma år som Adolf Hitler började bestämma dagordningen.
Ingen fattade riktigt hur farlig han var - den lille lömske fjanten - och så gick det som det gick. Kan det hända igen?
Tja, naturligtvis inte på precis samma sätt, så går det inte till, men likafullt. Jag tänker givetvis på situationen i Mellanöstern. Av någon anledning som jag förvisso inte förstår ens till hälften tycks hat och motsättningar ha bitit sig fast där. Tänk på Israel - evigt i krig? Tänk på Egypten - evigt fattigt? Tänk på saudierna - evigt i slaveri?
Ja, jag sätter frågetecken. Historien rör sig mystiskt och långsamt. Man kan aldrig v e t a, för så länge lever man inte. Man får nöja sig med att ana och min aning är att krigen fortsätter i Mellanöstern, att islamisternas offensiv blir svår att stoppa och att Israel inte har fred att vänta - ja, inte riktig fred - på mycket länge.
Det vi vet är att området präglas av evig fattigdom och obscen rikedom. En saudisk oljemiljonär kan lägga upp en miljon dollar hur lätt som helst. En tiggare i Syrien har inte mat för dagen. Det vi, helt riktigt enligt min uppfattning, kallar orättvisor tillhör ordningen för dagen i den regionen.
Detsamma gäller försöken att rätta till situationen med hjälp av uppror. Av olika slag, men gärna väpnade. Man försöker hota eller skjuta sig till välstånd.
Det har inte gått så bra och inte sällan skyller man - liksom i Afrika - på kolonialismen, som förvisso inte var utan fel, men som onekligen försvann i början av 1960-talet.
Jag minns, som en parentes, hur stora förväntningar vi hade, vi som rapporterade från Ghana, Guinea och - javisst - Egypten på den tiden.
Krig förekom naturligtvis. Från Suez 1956 och framåt har Mellanöstern skakats av blodiga sammandrabbningar. Det verkade aldrig vilja ta slut och har inte tagit slut än i dag, även om åtskilligt blivit bättre. Att kolonialismen äntligen tog slut lär väl ingen beklaga (även om en del gamla engelsmän och fransoser menar att "det var bättre förr").
Givetvis var det inte bättre förr. Tekniken har gått framåt så oerhört - 1956 när det small vid Suez kunde man inte ringa hem! - och människorna har lärt sig oerhört mycket. Dessvärre gäller detta också sätt att jävlas med varandra!
Men min gissning är, för det lilla den är värd, att vi lever i en bättre värld än någonsin. Förvisso i ett land som Sverige, men också på många sätt i en stor del av världen. Det finns givetvis fattiga områden - väldiga sådana - lite varstans på klotet, men i stort sett har det mesta blivit bättre. Särskilt bör jag nog nämna vad kristna missionärer åstadkommit i fråga om både sjukvård och allmän upplysning. På många av mina resor har jag träffat missionärer och - även om jag själv inte är troende - imponerats av deras insatser.
Kanske är det rimligt att här slå fast att kolonialismen trots allt var bra på många sätt. Ja, jag skriver b r a. Den fick bära hundhuvudet för mycket, men den spred civilisationen. Inte på ett perfekt sätt - ingenting i människolivet är perfekt - men ändå. Hade "den vite mannen" inte vågat sig ut (med bössan till hands) skulle världen med säkerhet ha varit mycket sämre.
Jag förmodar att många som läser det här blir förbannade, men så får det bli...