Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ulf Nilson

Det finns inte vackrare människor någon annanstans i världen än i just Sverige

Sista tiden har jag vistats mycket i Sverige, sak samma varför.

Det har varit en fin tid för detta, kära vänner, är ett fint land.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ja, jag borde kanske börja med att skriva att jag bott på flera ställen, framför allt New York och Paris, inte precis förvisningsorter. Dessutom har jag rest betydligt mer än jag suttit stilla. Jag har varit nästan överallt utom vid Nord- och Sydpolerna - men vad skulle man där att göra?

Jag har upplevt New Yorks underbara mångfald och Frankrikes underbara mat, liksom Kinas obegriplighet - m i l j a r d e r människor alltid på gång! - och Jugoslaviens vinstänkta (ja, i mitt fall) charm. Jag har, enklast sagt, rest världen runt. Inte en gång, utan många och alltid i Expressens tjänst. Och - det tål också sägas - på Expressens bekostnad...

Ja, alltså Din bekostnad, Du som köper denna tidning...

Detta får räcka som inledning, nu till Sverige där jag inte bott på årtionden (utom givetvis på sommarsemester). Jag är född i Slöinge, i huset som farsan byggde, och gillar Falkenberg bättre än de flesta städer. Men det är bara början.

För det första finns det inte vackrare människor någon annanstans i världen än i just Sverige. Ja, jag är man, så jag tänker mest på tjejerna, Greta Garbo, Anita Ekberg och tiotusentals till: tjejer som får det att svartna för ögonen och undra varför dom inte alla är i Hollywood. Jag, fattige pojke (ja, numera gubbe) är helt och fullt övertygad om att Sverige har världens vackraste kvinnor. Jag vet inte varför, men så är det bara...

Killars utseende betyder av naturliga skäl mindre för mig, men visst, visst, den svenska vaktparaden slår nog de flesta...

Inte nog med det.

Sverige har blivit bättre genom åren (och då tänker jag givetvis inte på utseendet).

 

När jag började min bana - herregud, så längesen! - var "vi" mycket stelare, mycket mer formella. Vi sa i n t e du utan anledning och var noga med titlar. Man tilltalade inte tjejer (länge ett slangord) på gatan. Vi gjorde skillnad mellan folk och folk, mycket mer än nu, och var noga med att inte kliva över gränserna. Somliga var "fina" och andra, följaktligen, mindre fina. Man tilltalade ingen i onödan, men skvallrade desto mer. Telefonen, när den kom, innebar at man plötsligt kunde lära sig mycket mer om varandra och hej, vad det snattrades... Telefonisterna ute i bygderna blev nyhetscentraler av rang, givetvis helt illegalt, men till allas nöje...

Nu har vi uppnått något som i varje fall liknar jämlikhet. Vi tilltalar varandra med "du" och glömmer om den vi talar med är generaldirektör. Kungen och drottningen är väl fortfarande undantag, men knappast statsministern - det skulle han för övrigt bara förlora på...

Kort sagt har vi förkortat avståndet mellan människor. Jag påstår absolut inte att vi uppnått jämlikhet - det finns egentligen ingen - men vi har gjort det lättare att umgås, både i grupp och individer emellan...

I varje fall har jag, slöingebo av födsel, uppfattat det så...

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!