Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ulf Nilson

Castro var en idol för unga världen runt

Svenska utrikesministern Sten Andersson (S) tillsammans med Fidel Castro och Expressens Ulf Nilson.

En gång för många år sen - kanske i början på 70-talet - skickade Expressen mig till Kuba. Ordern var att kolla läget ”och så försök att få snacka med Castro”.

Hm.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Castro var idol för vänsterinriktade ungdomar världen runt – killen som stod upp mot amerikanerna och slog ner kapitalismen i det egna landet. Jag träffade honom i sockerskörden och han, den store ledaren, försökte lära mig att skörda med hjälp av en jättekniv. Det blev fiasko: han kunde, jag misslyckades. Intervjun gick inte precis bättre men det spelade ingen roll för Havanna var fyllt av skyltar, tidningar, böcker och människor som alla visste exakt vad Commandanten ville ha sagt.

Hm.

I Sverige var ju entusiasmen för Fidel (man använde helst förnamn) länge mycket stor. Han var ju ”revolutionär” och – det var inte oviktigt under Vietnamtiden – fiende till USA. Detta ledde till att Sten Andersson, utrikesminister, besökte ön, givetvis tillsammans med oss i pressen. Sten tyckte nog att Fidel var lite besvärlig, men besöket genomfördes i god ordning.

 

LÄS OCKSÅ: Kubas tidigare ledare Fidel Castro är död

 

Castro ingick en allians med Sovjet, kanske inte minst därför att USA visade sig fientligt. Så gott som hela Kubas utrikeshandel ställdes om från väst till öst, men Castro hävdade envist att Kuba i n t e ingick i östblocket.

Trots detta sponsrade USA ett försök av exilkubaner att invadera ölandet och störta Castro. Man landsteg vid Grisbukten, men mötte överlägset motstånd – operationen slutade med fiasko för USA-sidan.

Ett senare försök av Sovjet att beväpna Kuba med kärnvapen – som lätt skulle nå New York och Washington – ledde till Kuba-krisen 1962, en av de farligaste konfrontationerna under det kalla kriget. Lyckligtvis hade supermakterna kontakt med varandra och efter förhandlingar monterades robotarna på Kuba ner (medan USA till en början i hemlighet tog hem robotar från Turkiet).

Konfrontationen ledde till att man upprättade den så kallade ”heta linjen” mellan de högsta beslutsfattarna i Washington och Moskva; avsikten var att minska risken för atomkrig genom felaktiga beslut eller panik på lägre nivå. Många anser att världen under Kuba-krisen var närmare ett kärnvapenkrig än någonsin förr eller senare.

 

LÄS OCKSÅ: En epok på 49 år har nått sitt slut

 

Fidel Castro och hans bror Raul ansågs i USA som fanatiska fiender. Enligt olika uppgifter gjordes 638 – somliga säger 734 – försök att mörda den ene eller den andre av bröderna. Siffrorna kan säkert diskuteras men det råder ingen tvekan om att spionorganisationen CIA ansåg det viktigt att röja de kubanska ledarna ur vägen.

På Kuba härskade bröderna, i första hand Fidel, med oinskränkt makt. Socialister och kommunister togs emot med kostsamma fester och stora hedersbetygelser i Havanna, medan varje tecken på opposition slogs ner med våld. Uppgifterna om hur många som drabbades är osäkra, som mest talar man om 120 000 fångar, varav många avrättades.

Diktaturen och den politiska oron drabbade Kuba hårt. Landets viktigaste exportprodukt, socker, dirigerades om från USA till östblocket och det blev lättare att köpa Havanna-cigarrer i Moskva än i New York (till stor förtret för de rika amerikaner som ansåg att rökverk från Havanna var överlägsna all konkurrens).

 

LÄS OCKSÅ: Åtta klassiska bilder vi minns med Castro

 

Kuba som varit ett jämförelsevis rikt land blev fattigt när turisterna och andra besökare försvann – en av de viktigaste, med eget hus på ön, råkade vara Nobel-pristagaren Ernest Hemingway…

Sedan Sovjet försvann och slutade försöka påverka världspolitiken med hjälp av ”lydlandet” Kuba har öriket slutat att vara ”intressant” i storpolitiken. Turistnäringen har kommit tillbaka och även amerikaner reser till Havanna, om också alls inte i samma utsträckning som förr. Tusentals kubaner flydde under de svåra åren till Florida och i Miami var åtskilliga kvarter länge spansktalande. Det enda som återstår att säga är:

Fortsättning följer.