Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Terese Cristiansson

Jag är sällan rädd – i natt var det annorlunda

ISTANBUL. Det är kusligt tyst på gatorna runt mitt hus i Istanbul.

De som är ute pratar tyst om bomber, säkerhet och vad som ska hända nu.

Det är dagen efter en militär kupp, en misslyckad kupp.

Allt har ändrats.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Min granne i Istanbul har satt upp en uppblåsbar barnpool på sin balkong och deras sjuårige son leker i den. Han ser glad ut, men det är föga likt det turkosblåa havet några mil bort. Familjen skulle ha åkt och badat men efter den senaste natten valde de en låtsaslösning för sonens skull.

Paret två våningar ned säger sorgset att de skulle ha åkt på smekmånad under lördagen men tvingades skjuta upp allt eftersom flygplatsen var stängd och för att de inte ville lämna sitt hem och sin familj om den militära kuppen skulle ha genomförts.

En av mina bekanta som är besviken över att kuppen misslyckades säger att hon tänker sova sig genom kommande dagar eftersom all kraft rann ur henne.

Vi är alla – på olika sätt - påverkade av de intensiva timmarna mellan fredag och lördag då en del av den turkiska militären försökte genomföra en militär kupp och störta regimen.

 

LÄS MER: Terese Cristiansson: Min man är ute och hamstrar mat och vatten

 

Många är förstås glada i dag. Längs de stora gatorna har befolkningen kört runt med flaggor och hurrat och visslat för att fira att kuppförsöket slogs ned. Och på andra ställen märks det knappt att något har hänt.

Längs de stora gatorna har befolkningen kört runt med flaggor och hurrat och visslat för att fira att kuppförsöket slogs ned.Foto: Tolga Bozoglu / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN

När jag går runt i mitt kvarter under lördagen ser det mesta på ytan ut som vanligt. Mataffären med internationella produkter som tacos och parmesan har öppet, ramkillen har ställt ut alla sina ramar på gatan för försäljning, kaféerna och barerna är lördagsfulla och katterna ligger slött och väntar på att maten ska serveras.

Men det är en illusion. Det är tystare och långsammare än annars och orden som jag snappar upp från spridda samtal är bomb, säkerhet och diktatur. Alla jag pratar med är lika förvånade över att kuppen skedde just nu och så snabbt.

 

Och det var skrämmande timmar när kuppförsöket pågick. Jag har rest och bott i konflikthärdar i tio år. Jag är sällan rädd, men i natt var det annorlunda. Kanske för att jag inte förväntade mig stridsplan över taket och ljudbomber som till ljudet påminde om luftkriget i Syrien eller Gaza.

Kanske för att vi var helt oförberedda eller kanske för att den här gången hade jag min två månader gamla dotter i famnen. Hon sov sig tryggt genom sin första militärkupp och historiska ögonblick, men jag sov inte en blund.

I stället placerade jag hela familjen på golvet i ett hörn långt från fönsterrutorna, om det skulle komma en riktig bomb och glasen skulle spricka. Som om det vore krig. Som om vi vore i Syrien.

 

Ovissheten spelade så klart stor roll. I natt visste vi inte vem som skulle leda landet i dag. Nu tog kuppen snabbt slut och president Tayyip Erdogan är bra på att få Turkiet snabbt in i vardagen igen. Men även om våra liv snart kommer rulla på som vanligt har något fundamentalt ändrats för de flesta av oss.

Alla förstår att det väntar en tid av massgripanden, tillslag mot alla som kritiserar regimen samt konstitutions- och lagändringar. Det kommer inte flyga jets över våra tak och släppa ljudbomber på väldigt länge men i stället kommer det tysta hotet hänga över oss.

Vi vet inte exakt hur det kommer bli men jag tror att min grannpojke kommer att bada i sin platspool på balkongen lång tid framöver.