"Raggare (is a bunch of motherfuckers)"

Jag har inte hört den, men har genom åren fått tillräckligt med mejl och gammaldags, handskrivna brev från fnissiga tonårspojkar om att så är fallet.

Jag visste inte att Eddie Meduza fanns förrän jag blev uppringd av en journalist när jag var på väg till en match i fotbolls-EM 2 000. Jag sa att jag inte hade hört Eddie Meduza, mannen anklagade mig för att ljuga och påstod att jag hade förstört Eddies karriär.

Hösten 2012 spelade Sverige VM-kval mot Färöarna och ett gäng skånska supportrar var med på planet från Köpenhamn till Torshavn. De sa ingenting då, men med 15-20 starköl i omlopp dök de på mig och en sa:

- Varför hatar du Eddie?

- Vilken Eddie, sa jag.

- Spela inte dum nu, alla vet att du hatar han.

Den unge mannens kompisar stod bredvid och muttrade "förstört hans karriär" och "förföljer honom".

Var dessa påståenden kommer ifrån begriper jag inte. Efter att ha plöjt Expressens arkiv hittade jag en recension om Eddie Meduza. Den låg på POP-sidan 29 mars 1975 bredvid Tears, Magnus Uggla, Sub och Anton Svedbergs svängjäng. Albumet hette "Errol" och gavs ut under Meduzas riktiga namn, Errol Norstedt. Så här står det:

Errol har inga som helst undermeningar i sin musik. Den är enkel och svensktoppstrallvänlig, ingen kan anklaga texterna för att vara väsentliga. Med andra ord - skräp. Men rätt festligt skräp. Lite småvansinnigt, gjort med distans och lättsinne. Framför allt är det roligare än den dynga som väller ur den kollektiva gödselhög som kallas dansband.

Om det är en sågning är det nog den vänligaste jag skrivit.

Eddie Meduza blev populär bland unga män på landsbygden och jag antar att det är en sorts nyfolklighet som gör att man skriver om honom på kultursidorna, men man nämner inte så mycket om nazivisorna under namnet Errol Hitler eller att han skickade bilder på sitt uppspärrade rövhål till recensenter. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om han skickat dem till en kvinnlig kritiker.

Eddie Meduza dog 2002, men fortsätter att sälja album. För några veckor sen recenserades en bok om Eddie Meduza i Expressen och det stod att han skrev nidvisor om mig, som om det vore helt okej.

Jag har ännu inte hört en Eddie Meduza-låt, men när jag tankade på Sveriges sista skivaffär, Statoil, stod "En jävla massa hits" vid kassan. Låtarna verkar handla om att fisa, en "brud med stora pattar", supa och köra raggarbil.

Jag blev inte direkt intresserad, om man säger så. Mitt rättesnöre är fortfarande Rude Kids gamla punkschlager "Raggare (is a bunch of motherfuckers)".

Den är kanon. Jag vet det för jag kan musik.

Det har Patrick Ekwall sagt.