Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Vad händer med vårdens hjältar efter corona?

Skiftbyte på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge våren 2020.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Först kom epidemin. Den förgiftade samhället och slog människors liv i spillror.

Sedan kom covid-19.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi fick pausa allt annat. Jag som brukade läsa en fackbok i veckan tillbringade alltmer tid i nyhetsflödet. Det gör jag fortfarande, eftersom det nya coronaviruset har härjat i Sverige i drygt ett halvår.

Tidningar, radio och teve. Alla har de rapporterat från fronten, inifrån sjukhusen.

Sällan berör journalistik så som den berör när vi möter människor som kämpar för andra: vårdpersonalen har trätt fram i ljuset, som de hjältar de är och alltid har varit.

Jag tänker: Hur orkar de?

Tanken får fäste när jag tillfälligt lämnar nyhetsflödet för att gallra bland de nyutkomna böcker jag inte hunnit läsa. I högen hittar jag ”Anonyma prestationister” av Adam Svanell.

Boken utkom i mitten av april och fick ett varmt mottagande, men likt allt som hänt i år slukades den upp av coronaviruset. Jag öppnar och läser.

Premissen känns obehagligt aktuell: utmattningssyndrom är en epidemi som inte avtar.

Dels är det en berättelse om när författaren drabbades av utmattningssyndrom. Dels är det, som undertiteln avslöjar, ”en historia om stress”. Boken är välskriven och har fler dimensioner än vad jag kan redogöra för i en kolumn, men premissen känns obehagligt aktuell: utmattningssyndrom är en epidemi som inte avtar.

Alla känner någon som har blivit utbränd – och symptomen som Adam Svanell själv testade sig gentemot stämmer in på … ganska många.

Du har ingen energi och upplever en stor trötthet som inte går att vila bort. Du känner dig utmattad. Du är lättirriterad, orolig och nedstämd. Du har ångest. Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig. Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk.

Mer mera. Adam Svanell fick full pott.

Han är inte ensam. Enligt Försäkringskassan fördubblades sjukskrivningarna för stress mellan år 2008 och 2018. I Folkhälsomyndighetens senaste nationella folkhälsoenkät (2018) uppgav 16 procent att de känner sig ”ganska eller väldigt stressade”. Det motsvarade mer än en miljon svenskar.

Svanell berättar om de två utbredda bilderna av vem den utbrände är: självförverkligaren och självuppoffraren. Den senare är en pressad arbetsmyra som tar hand om andra människor, kanske både i hemmet och på jobbet.

Precis: de yrkesgrupper som har störst andel sjukskrivningar för psykisk ohälsa är lärare och vårdpersonal.

Jag går tillbaka i tiden. Samtidigt som ”Anonyma prestationister” utkom släppte Region Stockholm en prognos om coronapandemin och psykisk hälsa. Precis som boken försvann prognosen i nyhetsflödet.

Det skulle den inte ha gjort.

För framför allt nämns vårdpersonalen. Under Sars-epidemin år 2003 ökade yrkesgruppens rapporterade depressionssymptom. Anledningarna var flera: ständigt förändrade direktiv kring säkerhet, skyddsutrustning och procedurer. Skräck inför att bli smittad och för att smitta närstående. Konflikten mellan professionalitet och rädsla.

Och som vi alla vet är dagens situation i Sverige ljusår värre än situationen år 2003.

Enligt prognosen riskerar vårdpersonal nu en särskilt stor risk för framtida arbetsrelaterad stressproblematik, utmattningssyndrom och annan psykisk problematik som ångest och posttraumatiskt stressyndrom.

Så hur orkar hjältarna?

Det gör de antagligen inte.

 

LÄS MER: Varje dag blir jag vittne till misstag – egna och andras

LÄS MER: Kriget mot corona inifrån Karolinska