Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Tror S att morgondagens strider redan är förlorade?

S-kampanj med partiledaren Stefan Löfven inför valet 2018.Foto: HENRIK ISAKSSON/TT / HENRIK ISAKSSON TT NYHETSBYRÅN
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek ligger i Flemingsberg söder om Stockholm.Foto: LEIF BRÄNNSTRÖM

LO och Socialdemokraterna har skitit i det blå skåpet.

Igen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den här gången rör det Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, en fristående stiftelse som LO, S och staten är huvudmän för.

Arkivet grundades år 1902 och blev därmed världens första arbetarrörelsearkiv, som en del av Stockholms arbetarebibliotek. Genom åren har samlingen vuxit till över 5 000 arkiv plus 120 utländska. Biblioteket är å sin sida ovärderligt för vetenskapliga forskare, släktforskare, studenter, författare och journalister.

Stiftelsens egna ord? ”En historisk kulturskatt av nationellt och internationellt intresse”.

För åtta år sedan flyttade verksamheten från de anrika lokalerna nära LO-borgen i hjärtat av Stockholm till en alltmer anonym tillvaro i Flemingsberg, men det var kanske inte hela världen.

Nu är det däremot nog.

Den svenska arbetarhistorien tar med andra ord slut här.

Fem personer från biblioteksdelen har fått foten, och två som går i pension kommer inte att få några ersättare. I praktiken försvinner närmare en tredjedel av personalstyrkan.

Det betyder bland annat, förutom allt vad en nedskärning innebär, ett stopp för nyinköp av tidskrifter och böcker. Den svenska arbetarhistorien tar med andra ord slut här.

Stiftelsens ordförande, Per Holmström, menar att det beror på att verksamheten behöver ”möta morgondagens krav och dagens digitala verklighet”.

Gasa och bromsa samtidigt. Som nyliberala räknenissar gillar att säga när ett företag blöder men ägarna vill plocka ut samma vinst som förra rået.

Per Holmström har visserligen rätt. Ekonomin är åt skogen och någonting måste hända. Så går det när jordklotet snurrar men när anslagen från LO, Socialdemokraterna och staten i princip har stått still i två decennier.

På Arbetets debattsida (23/1) undertecknar 378 forskare, debattörer och folkrörelseaktiva ett upprop om att rädda verksamheten. I en samma tidning (24/1) skriver Handels fackklubb 437 att varslen uteslutande drabbar dess medlemmar och att klubben därmed går upp i rök.

Den fackliga motparten försvinner, på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Vore händelsen fiktion hade den underkänts för sin osannolikhet.

Samtiden ser struligare ut.

När åren går glömmer människor vad som tillsammans med företagsamhet och slit byggde vårt välstånd. Arbetarrörelsens facit: Allmän tilläggspension, fem dagars arbetsvecka, allmän sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring. Tre, fyra och fem veckors semester. Barnbidrag, skolmat. Kooperativa föreningar och hundratals sparbanker utan vinstintresse.

Listan över 1900-talets segrar tar aldrig slut.

Samtiden ser struligare ut. Arbetarna identifierar sig i allt högre utsträckning som Sverigevänner och SD vill i sin tur alliera sig med de blå krafter som röstade emot en rad av de där välfärdsreformerna. Swedbank, med sina rötter i sparbanksrörelsen, tvättar miljarder åt skattesmitare. Coop, Kooperativa Förbundets flaggskepp, lider sedan länge av blödarsjuka.

Framtiden, existerar den ens?

LO och Socialdemokraterna borde åtminstone fridlysa Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, kosta vad det kostar. I stället förpassar man verksamheten till slutförvar; inget nytt ska in.

Som om gårdagens segrar räckte, som om morgondagens strider redan är förlorade.