Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Lundberg

Sveriges talangfetisch gränsar till perversion

Vi var likväl många som såg Mattias Falck bli den första svensk att nå en VM-final i bordtennis sedan 1997. Det blev nostalgi och ståpäls, men framför allt en lärdom, skriver Patrik Lundberg. Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950
Bordtennisspelaren Mattias Falck med sitt VM-silver. Foto: SZILARD KOSZTICSAK / AP TT NYHETSBYRÅN
Zlatan Ibrahimovic. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Först tänker jag berätta om Mattias Falcks silvermedalj i bordtennis-VM.

Sedan om min kärlek till plugghästar och därefter om varför du varken kommer att bli slank eller miljonär.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi måste börja med Falck eftersom hans prestation kommer att ge honom Bragdguldet.

Sverige stannade kanske inte som på J-O Waldners tid: Folkhemmet, gillestugorna och fritidsgårdarna hade under decennier fostrat nationen att älska bordtennis.

I dag är snabbare kickar som gäller: Mirakelkurer och mikrolån. Tio freespins utan insättning.

Vi var likväl många som såg Mattias Falck bli den första svensk att nå en VM-final i bordtennis sedan 1997. Det blev nostalgi och ståpäls, men framför allt en lärdom.

Falck var inte ens kung i lilla Lyckeby, nu är han näst bäst i världen.

Färre såg honom i källarlokalen i Karlskrona i början av nollnolltalet, knappt jag heller. Jag minns alla mina motståndare från Lyckeby BTK och hur de brukade besegra mig. Falck var bra men en i mängden.

Om någon hade frågat mig vem i klubben som i framtiden skulle nå en VM-final hade jag nämnt en handfull tjejer och killar före honom.

Falck var inte ens kung i lilla Lyckeby, nu är han näst bäst i världen. Endast klådd av kinesen Ma Long som vid sidan av J-O Waldner är tidernas främste bordtennisspelare.

Vi pausar där och går in på plugghästarna. Under högstadiet existerar ingen grupp med lägre status: Nördarna som nöter in kunskapen.

Stjärnor är de som inte studerar, men som dansar in ett A ändå. Och ”träningsprodukt” är ett skällsord, som om begåvning är något man föds med.

När Zlatan Ibrahimovic stod på toppen av sin fotbollskarriär sökte och fann medierna flertalet spelare som uttalade sig om hur de i tonåren överglänste honom. Ett tag platsade han knappt i sitt juniorlag; den insikten förvånade alla.

Men inte Ibrahimovic.

”Kul att de tyckte att de var bättre än mig, men det är ändå jag som sitter här”, sa han under en presskonferens med landslaget.

Sverige har en talangfetisch som gränsar till perversion.

Jag ser hur det eskalerar och vart det lider. Genvägar: De där superdieterna som ska frälsa oss inför strandsäsongen, de där blancolånen och de där casinospelen.

De som når framgång har bara en sak gemensamt: Grit.

Vetenskapen säger tvärtom. För några år sedan myntade den amerikanska psykologiprofessorn Angela Duckworth begreppet ”grit”: Ett karaktärsdrag som blandar passion, uthållighet och förmågan att inte ge upp vid motgångar.

Sisu, driv, jävlar anamma.

Duckworths bok med samma titel som termen förklarar karaktärsdraget mer ingående. Inom alla fält finns en uppsjö utövare. Några har talang, andra inte. De som når framgång har bara en sak gemensamt: Grit.

Alla som når Sverigeeliten i bordtennis tränar två gånger om dagen. De få som likt Falck når världseliten tränar ännu mer.

Somliga brukar hävda att J-O Waldner var annorlunda. Att han var ett bollgeni utöver det vanliga. Det stämmer, men han föddes inte till det. Han blev det eftersom han tränade mer än en bordtennisspelare någonsin tidigare hade gjort.

Tiotusen, tjugotusen timmar i källaren.

Waldner, Ibrahimovic och Falck tog inga genvägar. De gick inte på erbjudanden om snabba kickar.

Det gjorde inte plugghästarna heller. När andra stod i rökrutan satt de och studerade. Det är tack vare deras grit vi kan bota flera former av cancer och fotografera svarta hål i rymden.

Alla vi andra har börjat för sent, om vi ens har gjort det.

I stället knaprar vi bantningspiller, belånar oss och spelar nätroulette i hopp om att nå våra mål utan att kämpa.