Patrik Lundberg
Det är lite kärt. När vänner byter ut famntag och handslag mot de russinliknande delar av armarna som annars bara används i gatuslagsmål.
Är det pandemi så är det.
Sju månader har gått sedan svenska sportlovsfirare tog flyget hem från Alperna och spatserade rakt ut i samhället utan några som helst krav på testning.
Då var då. Nu är nu, närmare 100 000 bekräftade fall senare.
Landets krogar tillåter således endast bordsservering. Gästerna har i sin tur ansvar att hålla avstånd, och stanna hemma vid minsta symptom.
Det går, i teorin. I praktiken är det annorlunda, trots att smittan ökar i en rad svenska regioner. På senare tid har sociala medier kryllat av filmer och bilder med folk som festar, utan avstånd.
Mot slutet av helgen sprids ett klipp från det anrika stekarpalatset Spy Bar på Stureplan. Det som i mitten av 00-talet var sittdansens centrum i solsystemet har förvandlats till en plats där människor står upp i klungor och vevar.
Är det samma personer som några timmar tidigare har armbågshälsat? Kanske.
Förra veckan florerade bilder på två partiledare som utmanade ödet. Den ena var på kändisparty i ovan nämnda stadsdel, den andre var på ett 50-årsfirande i natursköna Oxelösund. Av dokumentationen att döma höll de allt annat än avstånd.
Låt oss bortse från att de är partiledare och har ett särskilt ansvar. Betraktar vi alla medborgare finns här en springande punkt: Hur många svenskar utanför riskgrupperna kan med handen på hjärtat säga att de varje dag följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer?
Okej.
På festen där en av partiledarna deltog beställde någon in 300 jamare, för att ta ett exempel.
Ett enkelt svar är att uthålligheten tryter. Efter sju månader av relativ isolering klarar vi inte att till punkt och pricka leva som vi lär. Ett ännu enklare svar: alkoholen. På festen där en av partiledarna deltog beställde någon in 300 jamare, för att ta ett exempel.
Av alla de larm som inkommit handlar få om trängsel på sammankomster anordnade av IOGT-NTO. Det händer alltså när vi super. Av naturliga skäl, eftersom stök är vad som uppstår när vi super.
Redan i april gick världshälsoorganisationen, WHO, ut med särskilda rekommendationer gällande alkohol. Dels florerade falska rykten om att alkohol kunde skydda mot covid-19. Dels fanns vetskapen om att sprit försvagar immunförsvaret.
Framför allt, det logiska, som även Folkhälsomyndigheten skriver på sin hemsida men sällan betonar på sina presskonferenser: ”Konsumtion av alkohol kan öka vårt risktagande och bidra till att förmågan att hålla fysiskt avstånd och social distansering minskar.”
Några länder har försökt stävja riskerna genom att stänga alla krogar efter givna klockslag. Det har gått så där. I Norge har festerna flyttat. Samma helg som landet införde stopp mot alkoholservering efter midnatt anordnades hemmafester över hela landet.
Det är heller ingen slump att skidresenärerna i Alperna, och i Åre för den delen, sannolikt blev smittade när de var på afterski. I Stockholm misstänks en 60-årsfest vara sjukdomens nollpunkt, efter att 70 av 100 personer blivit sjuka.
Lagom är knappast svenskans sexigaste ord, men det är med en sådan strategi som Sverige hittills har undkommit pandemins andra våg.
Nu bör det nog gälla i baren också.