Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Lundberg

Ska ministern åka till Syrien och hämta IS-barnen?

MÅNGA UPPDRAG. Åsa Lindhagen (MP) har en tung ministerportfölj, konstaterar Expressens kolumnist Patrik Lundberg. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Bilder visar hur människor evakueras ur IS sista fäste i Syrien. Foto: FELIPE DANA / AP/ TT NYHETSBYRÅN

Miljöpartisten Åsa Lindhagen är inte bara minister, hon står också i ett hörn omgiven av målarfärg som inte lär torka förrän vid årsskiftet, om ens då.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lindhagen, vem?

Sveriges mest anonyma statsråd har en tung portfölj: Hon är jämställdhetsministern som ska motarbeta könsförtryck, inte minst hedersvåld. Hon ska dessutom etablera samhällets nyanlända flyktingar och hon ska samtidigt lösa segregationen.

Utöver detta, som vore det en deltidstjänst, har statsminister Stefan Löfven sänkt en blyklump i Åsa Lindhagens tygkasse: Hon ansvarar för barns rättigheter och ska således göra FN:s barnkonvention till svensk lag den 1 januari 2020.

Lindhagen saknar inte kompetens, tvärtom. Med sina åtta år i Rädda Barnens riksstyrelse och ett genuint politiskt intresse för barnrätt kommer hon säkert att klara sin deadline.

Även resten av regeringen har argumenterat för vikten av att sjösätta den här nya lagen, ska sägas. Vad som händer sedan har nog färre tänkt på.

De specifika frågorna om barnen gav Damberg inga raka svar på

En testballong målas redan på tapeten: Flera av de svenskar som för några år sedan anslöt sig till terrorgruppen IS sitter fängslade i närområdet. Nu när kalifatet går under gråter mördarna ut i medier i hopp om förlåtelse, eller åtminstone en flygbiljett till trygghetens Svedala.

De får så klart skylla sig själva, men vad händer med deras barn? I söndagens Agenda fastslog inrikesminister Mikael Damberg (S) att detta är IS-familjernas eget ansvar.

”Om man är orolig kan man ta barnen till säkerhet”, sa Damberg och konstaterade samtidigt att Sverige inte har några planer på att aktivt hämta hem IS-terrorister.

Gott så, men på de specifika frågorna om barnen gav han inga raka svar och så var det inte mer med det.

Eller vem vet? Efter årsskiftet kanske Åsa Lindhagen drar på sig blåstället, åker ner till Syrien och hämtar hem de där barnen som i ärlighetens namn inte kan hjälpa att deras föräldrar är terrorister.

När barnkonventionen blir lag kommer Sverige hur som helst att överösas av fall som inte kan viftas bort med den outsagda åsikten att IS-terroristers barn kanske trots allt, i någon mån, inte måste prioriteras.

Oavsett åsikt måste staten snart ta tag i saker som skolgång och välfärd för barn till alla EU-migranter. Sverige måste dessutom välja barnets bästa i alla asylärenden, vilket lär resultera i bifall, och därefter återförena barnen med deras familjer i den mån det går.

Ska Åsa Lindhagen nicka och släppa in vår tids farligaste terrorister i landet?

Med barnkonventionen som lag blir sådana frågor inte längre något vi kan käbbla om i ”Opinion Live”, utan löften som Sverige måste hålla.

I de bästa av världar – och framför allt i de sämsta – är barnkonventionen fantastisk; barns oinskränkta rättigheter är ju grunden för en humanitär framtid.

När förslaget klubbades i riksdagen i juni 2018 twittrade Åsa Lindhagen för övrigt ut ett ”hurra!”. Frågan är om hon hurrar efter årsskiftet.

Tänk dagen då IS-terroristerna knackar på dörren: När de står där med barnkonventionen i nävarna och kräver sina barns lagstadgade rätt att få leva med sina föräldrar. Addera vetskapen om hur få hemvändare som faktiskt blir dömda.

Ska Åsa Lindhagen nicka och släppa in vår tids farligaste terrorister i landet? Ska hon i stället stoppa dem vid gränsen och därmed dra sig själv och regeringen inför rätta?

Eller ska hon redan nu berätta för Stefan Löfven att han har gett henne ett omöjligt uppdrag?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!