Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Nu väntar en framtid där vi svenskar blir som alla andra

Svenskt pass.Foto: Shutterstock
Behrang Safari.Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Tre kronor på passet och en knegarlön.

Det brukade räcka.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En svensk resehandling har länge varit en garant för att kunna semestra fritt, åtminstone i kombination med en svensk födelseort.

Det fick Behrang Safari, före detta svensk landslagsspelare i fotboll, erfara. På januariturnén 2008 skulle landslaget mellanlanda i Texas, på väg till Costa Rica. Eftersom Safari är född i Iran stoppades han i säkerhetskontrollen, vilket ledde till förhör och ett missat anslutningsflyg.

Fördomar? Säkert. Men egentligen beskrev händelsen ett normaltillstånd. Med ett svensk pass i fickan kan vi i regel besöka 186 länder utan visum. Det är få människor förunnat.

Henley Passport Index rankar årligen världens mäktigaste pass. Mellan 2006, då mätningarna startade, och 2017 låg det svenska passet konstant på plats 1-3. Sedan hände något. Vi fick inte tillgång till färre länder, det var andra nationers medborgare som sprang förbi.

I dag rankas pass från Japan, Singapore, Tyskland, Sydkorea, Finland, Italien, Danmark, Spanien och Luxemburg som mäktigare än det svenska.

186 länder är inte så illa, tvärtom. Men friheten kan också ha förblindat oss: Vad vi ser som en självklarhet ser andra som en utopi.

Efter finanskrisen 2008 ökade svenskarnas resande konstant, fram till 2018. Då minskade det.

Det handlar inte bara om passet. Sverige är det EU-land där störst andel invånare har råd att semestra. Enligt Eurostat anser sig nio av tio svenskar ha råd att åka på semester i minst en vecka, det vill säga en resa till ”någon annan stans än hemma”.

Bland svenska ensamstående med barn ser det så klart annorlunda ut: 22 procent har inte råd att åka på semester, men även den andelen är lägst i EU. Motsvarande andel i Danmark och Finland är 30 respektive 33 procent, EU-snittet för ensamstående med barn som ej har råd att semestra ligger på 44 procent.

Diplomatin och ekonomin har gjort oss till ett av världens mest resande folk. Nu är det som bekant annorlunda.

Det började faktiskt redan för två år sedan. Efter finanskrisen 2008 ökade svenskarnas resande konstant, fram till 2018. Då minskade det.

Enligt tidskriften Vagabonds resebarometer berodde det på flygskam, svenska kronans fall samt den sommarens värmebölja. Drygt var tredje svensk skulle, enligt undersökningen, dessutom dra ner på sitt utlandsresande kommande år.

I skrivande stund är vi inte ens välkomna i våra grannländer.

I sommar har vi antagligen inte ens något val, givet vår coronasituation. UD:s reseavrådan gäller till den 15 juli, och allt färre lär kunna resa även om de vill. Bara i april blev 80 000 svenskar arbetslösa, enligt SCB.

Och även om UD låter oss resa utomlands sätter andra länder stopp. När Cypern öppnar för turister är svenskar inte välkomna. Grekerna kan gå samma väg, rapporterar SVT. Deras lista kommer snart att presenteras.

I skrivande stund är vi inte ens välkomna i våra grannländer.

Hur länge det här kommer att pågå vet ingen. Däremot är det uppenbart att världen plötsligt ser annorlunda på oss. Lika uppenbart är det att svenskars privatekonomi kommer att blöda, samtidigt som flygresor lär bli dyrare (och mer skambelagda).

Tidigare räckte det oftast med tre kronor på passet och en knegarlön; världen var vår om och när vi ville.

Nu väntar kanske en framtid där vi blir som alla andra.