Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Nu bryr sig ingen längre om ”skyltfönstret” Sölvesborg

Kommunalrådet i Sölvesborg, Louise Erixon (SD).
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sommaren är kort.

Således besökte jag min hemstad direkt efter att regeringen upphävt de nationella reserestriktionerna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var årets varmaste lördag, och sölvesborgarna sökte sig mot vattnet. Köer till sillamackorna i innerhamnen, köer till strandremsorna, köer till boxvinerna vid monopolet. Många höll avstånd, andra inte.

Jag annekterade ett bord vid en nyöppnad utomhuskrog. Satt där från tidig eftermiddag till stängning. Som en bättre juldag nästan. Barndomsvänner, lärare, kollegor och original; alla var där.

Kommunalrådet var till och med där. Louise Erixon hade just blivit singel, efter att hon i våras separerat från Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Uppbrottet är en privat angelägenhet, men det är samtidigt det senaste folk utanför Sölvesborg hört om kommunen.

Det är märkligt. När det så kallade Samstyret bildades var Sverigevänner, politiska motståndare, experter och medier för en gångs skull eniga: koalitionen mellan SD, M, KD och det lokala SoL-partiet skulle bli Sverigedemokraternas skyltfönster mot världen.

”Sölvesborg i dag, Sverige i morgon”, som Erixon själv uttryckte det.

Louise Erixon skulle styra kommunen tillsammans med moderaten Emilie Pilthammar. Den senare fick extra uppmärksamhet eftersom hon gillade att gå barfota. Vilken grej. Viktigare än att lusläsa Samstyrets 220 punkter för förändring.

Som bekant fick Pilthammar kliva åt sidan efter den uppmärksammade ”gruppsexbilden”. Och det stormade kring att regnbågsflaggan inte längre fick hissas, samt att kommunen förbjöd inköp av ”utmanande samtidskonst” (i synnerhet menskonst). Kulturchefen fick foten, när hon inte köpte Samstyrets visioner om politisk styrning av kulturen.

Men nu var det sommar två år senare, och då var det tyst. Andra människor i större kommuner var som vanligt viktigare.

Att det i skyltfönstret bedrivs klassisk högerpolitik är däremot ett obestridbart faktum.

Folk drack öl och boxvin i fred. Åt sillamackor i fred. Låg packade som sillar på stranden i fred. Få förutom kommuninvånarna visste vad som hade hänt i skyltfönstret, trots att mandatperioden närmade sig halvtid.

Som att man lagt ner ett omtyckt kommunalt äldreboende och i praktiken tvingat de äldre att välja mellan ett nyöppnat privat boende och andra kommunala alternativ – och att 94 procent av de äldre föredrog kommunalt. Eller att ordningsvakter numera är en del av stadsbilden.

Många gillar det, andra inte. Att det i skyltfönstret bedrivs klassisk högerpolitik är däremot ett obestridbart faktum. Jag som följer min hemstad och ser hur Samstyret betar av punkt efter punkt, som ett konservativt block nästan …

Den här kommunen skulle ju vara så viktig, men det var den tydligen inte när det slutade handla om regnbågsflaggor, samtidskonst och ”gruppsexbilder”.

Sommaren må vara kort, men minnet är uppenbarligen kortare.

Nu när hösten är här får jag veta att kultur- och fritidsnämndens ordförande, SD-politikern Rolf Berg (han som ogillar menskonst), på eget bevåg har tagit ett beslut om att hålla biblioteket stängt på grund av pandemin. Trots att andra verksamheter är öppna.

Att nämndens ledamöter inte var eniga, och att tilltaget därmed kanske stred mot kommunallagen spelade mindre roll för Berg.

”Jag har pratat med första och andre vice ordföranden, men de hade synpunkter, så jag fattade själv ett ordförandebeslut”, sa han till Blekinge Läns Tidning.

Sölvesborg i dag, Sverige i morgon?


LÄS MER: Exklusivt utdrag ur Patrik Lundbergs bok ”Fjärilsvägen” 

LÄS MER: Vi firade med champagne – men jag grät för mamma