Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Ministern gör sitt bästa – det är väl det som är problemet

SD väcker missförtroendeförklaring mot Morgan Johansson.
Malmöborna gör vad de kan: tusentals har demonstrerat mot våldet, ideella krafter har kämpat, personal inom skola och socialtjänst har gått på knäna men vägrat gett upp, skriver Patrik Lundberg.Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Ännu en pojke i Malmö har blivit ihjälskjuten. På öppen gata, mitt bland folk.

Vad tänker justitieministern göra åt saken?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Morgan Johansson ska göra sitt bästa, får vi anta. Sitt yttersta, allt som står i hans makt. Det är ju hans jobb.

De som bor eller har bott i Malmö under Johanssons tid som ansvarig undrar nog ändå hur bra hans bästa är.

Socialdemokraten från Höganäs kom kanske inte som ett yrväder den där hösten 2014, men förhoppningar fanns. Några år tidigare, när serieskytten och mördaren Peter Mangs sköt Malmöbor med utländsk bakgrund kom ingen justitieminister alls.

Nej, invånarna förtjänade en regering som tog kriminaliteten i Malmö på allvar.

I stället för Beatrice Ask skickade alliansregeringen integrationsminister Erik Ullenhag, som vore det invandrarnas fel att en rasist sköt ihjäl dem. Till Rosengård, en stadsdel Mangs inte hade opererat i.

Nej, invånarna förtjänade en regering som tog kriminaliteten i Malmö på allvar. Så kom han, Morgan Johansson. Han såg till så att fler poliser utbildades och polisen i region Syds senaste trygghetsmätning visar faktiskt att tryggheten i södra Sverige ökar.

Samtidigt som våldsbrott, skadegörelse och stöld minskar.

Det hjälpte inte Jaffar, den 15-årige pojke som i lördags sköts ihjäl vid en pizzeria på Möllevången i Malmö. Barn i den åldern ska dricka störda mängder energidryck och varva internet. Cykla genom stan med sina kompisar och kanske smygröka eller spela spontanfotboll. Få sin första kyss eller i värsta fall sin första smäll på snoken.

Barn i den åldern ska inte bli avrättade.

Mammor med barnvagn ska heller inte bli avrättade. Ändå hände det Karolin Hakim. Hon blev ihjälskjuten mitt på ljusa dagen, i ett av Malmös lugnaste områden.

Så vad gjorde Morgan Johansson? Han kallade gärningsmännen för ”fega och avskyvärda odjur” som skulle jagas till ”världens ände”. Det var många som höll med, men jorden är inte platt och ingen har ännu åtalats.

Malmöborna kan namnen på nästan alla ungdomar och unga vuxna som har blivit avrättade på öppen gata på senare år: gymnasieeleven Ahmed Obaid och tandläkarstudenten Rami Amin är två av dem.

Deras mördare vet allmänheten mindre om.

Knarka inte! Det är uppmaningen till Malmöborna.

Precis som Skånepolisen pekar regeringen ut drogerna som en orsak, eftersom flera skjutningar handlar om makten över droghandeln. Knarka inte! Det är uppmaningen till Malmöborna, något som inte saknar poänger.

Ett annat alternativ är att regeringen och den S-ledda kommunen stryper droghandeln, eller ännu hellre agerar mot de klassklyftor och den segregation som plågar Malmöborna och som lockar pojkar in i gängkriminalitet.

Allmänheten kan förvisso sluta festknarka, sluta äta kebab för 20 kronor. Sluta tvätta bilen hos typer vars kortmaskiner har en tendens att strula. Men regeringen bär det yttersta ansvaret.

Och då har vi inte ens behandlat de 28 sprängdåd som i år har drabbat staden och människorna som bor i den.

För Malmöborna gör vad de kan. Civilsamhället har rest sig så många gånger: tusentals har demonstrerat mot våldet, ideella krafter har kämpat, personal inom skola och socialtjänst har gått på knäna men vägrat gett upp.

Samtidigt betvivlar ingen att Morgan Johansson gör sitt bästa, sitt yttersta. Allt som står i hans makt.

Det är väl det som är problemet.