Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Miljöpartister kan gott hämta inspiration i Sölvesborg

Louise Erixon (SD), kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg.Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Fanny Berg

Om tre månader kommer omvärlden till Sölvesborg.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I veckan uppgav arrangören att stadens första prideparad kan locka över 5 000 deltagare.

Enligt internet kommer minst en busslast miljöpartister från Stockholm: 600 kronor kostar kalaset för den som vill demonstrera ”för den självklara rätten att vara den man är och älska den man vill”.

Den miljöpartistiska kulturministern Amanda Lind åker säkert. Kanske lockar de även med sig Hédi Fried, eller åtminstone Linnéa Claeson.

Vi kan räkna med flertalet miljöpartistiskt patenterade inlägg på Instagram: Oemotståndliga porträttbilder i motljus. Citat om alla människors lika värde och om fri kultur, sådant som kretinerna i Sölvesborg inte vill respektera.

I händelse av folkfest planerar näringslivskontoret en festival på idrottsplatsen Svarta Led, men så länge stannar inte den gröna bussen. De ska vara tillbaka i Stockholm vid midnatt. Det är lite synd, eftersom Svarta Led inte haft festival sedan millennieskiftet då ett danskt ölföretag lockade dit en turné med Markoolio i spetsen.

Det var i en tid då ingen brydde sig om Sölvesborg. En av få gånger kommunen nämndes var när ett avsnitt av Stefan och Kristers buskisteater visades på TV4.

”Vad blir en mus plus ett s plus en borg?”

”Sölvesborg. Musen hette Sölve.”

Kulturminister Lind kallade Sölvesborg för ”ett skräckexempel”.

Nu är det alltså annorlunda. Efter förra kommunalvalet bildade SD, M, KD och Sölvesborg- och Listerpartiet det så kallade Samstyret och tog makten.

Styret presenterade ett åtgärdsprogram på 220 punkter och när den 83:e blev verklighet kom omvärlden att vakna: En flaggpolicy med ”ett mer traditionellt förhållningssätt”. Kommunen får därmed inte längre hissa regnbågsflaggan.

Alla började tala om Sölvesborg. Medierna granskade kommunen så som de borde granska alla kommuner. Samstyret gick till storms mot ”menskonst”, trots att där inte fanns någon sådan. Man ville trotsa lagen och stoppa inköp av böcker på andra modersmål än svenska. Kulturchefen fick foten. Med mera.

Kulturminister Lind kallade Sölvesborg för ”ett skräckexempel”. Andra kallade kommunen för ”SD:s skyltfönster” och SD höll så klart med. Karlskrona Prides ledning lanserade idén om en prideparad i Sölvesborg och snart är vi där.

Men hur ser det ut i huvudstaden där missionärerna i MP-bussen kommer ifrån?

I Sölvesborg har alla barn tillgång till ett bemannat skolbibliotek.

Miljöpartiet styr tillsammans med Alliansen. Sedan valet har man dragit ner biblioteksverksamheten med 40 tjänster, Internationella biblioteket har slaktats. Där brann bra många titlar på andra modersmål än svenska.

I Sölvesborg har alla barn tillgång till ett bemannat skolbibliotek. I Stockholm, och i resten av landet, saknar ungefär hälften av alla barn detta. Vilket strider mot lagen.

Lex menskonst då? Samstyrets brott mot principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken. Idioti, så klart.

Samtidigt var det bara fem år sedan Miljöpartiets kulturpolitiska idéprogram fastslog att ”kvantifierade mångfaldsmål ska sättas upp, med sanktioner och konsekvenser från huvudmän om målen inte uppnås”.

Armlängds avstånd? Möjligen för en t-rex.

Och HBTQ-frågan, som det nu faktiskt handlar om: År 2018 anmäldes 760 hatbrott med homofobiska motiv, enligt Brå. Inte ett enda av dem anmäldes i Sölvesborg, desto fler anmäldes i Stockholm.

Tänk om miljöpartisterna stannar lite längre, det hade rentav kunnat inspirera dem.

Men inte för länge. Risken är att de ansöker om politisk asyl.