Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Lööf svängde – då tvingas barn köpa grisen i säcken

Storvretsskolan i Botkyrka.Foto: OLLE SPORRONG
Centerledaren Annie Lööf höll sommartal i lördags.Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND FREDERIK WENNERLUND

I går visste vi vilka skolor som finns i Sverige.

I dag vet vi inte.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Skolverket fattade det formella beslutet för två veckor sedan: från och med 1 september är registret över landets skolor inte längre offentligt.

Andas. Andas.

Räkna till tio, och kläm gäddhänget i ett skruvstäd.

Det är sant, men vad hände? Bakgrunden är en dom i kammarrätten i Göteborg i slutet av förra året. Rätten menade att vissa uppgifter hos Statistiska Centralbyrån gällande fristående skolor omfattas av sekretess.

Uppgifter som betyg, lärarbehörighet, elevhälsa och antal elever per lärare kunde klassas som affärshemligheter. Skolverket såg sig därför tvunget att även sekretessbelägga uppgifterna från de kommunala skolorna – samt att hemligstämpla vilka skolor som existerar.

Detta gäller från och med i dag. Föräldrar kan inte längre jämföra skolor när de ska välja sina barns framtid, de kan inte ens ta reda på vilka val de har.

Vad ska en familj som flyttar till en ny kommun göra? Ta bilen, cruisa genom stan och leta efter byggnader som påminner om läroverk?

Ja. Eller så får päronen chansa. Googla och hoppas på att algoritmerna leder dem till den skola som passar just deras barn bäst snarare än den skola som lägger flest skattekronor på digital marknadsföring.

Det kommer självfallet inte att gå. Det gick inte så bra tidigare heller.

Hemligstämplade skolor hade visserligen fungerat om utbildningen i Sverige varit likvärdig och enheterna hållit samma kvalitet.

I våras blev grundskoleförvaltningen i Göteborg överöst med mejl och telefonsamtal. Antagningssystemet hade brustit i en rad steg och 1 800 barn fick inte något av de val deras föräldrar hade gjort tillgodosett, rapporterade SVT Väst. En tolvårig pojkes föräldrar intervjuades: han hade blivit placerad på en skola som låg 45 minuter bort, med kollektivtrafik och byten.

Hemligstämplade skolor hade visserligen fungerat om utbildningen i Sverige varit likvärdig och enheterna hållit samma kvalitet. Då hade alla valt skolan runt hörnet, som man visste fanns. Ja, förutom de barn vars byskolor läggs ner eftersom kommunerna vill spara pengar genom centralisering.

Därutöver är skillnaderna mellan kommuner, orter och enskilda enheter enorma. Det kunde vi med säkerhet säga, fram till i går. Föräldrar kunde jämföra skolor med varandra. Journalister kunde granska faktorer som betygsklyftor, elevhälsa och andel behöriga lärare.

Inte längre. Så vilka jublar? Alla förändringar bör rimligen ha vinnare.

Ingen aning. Gissningsvis är de ljusskygga islamister som driver skolor i Sverige inte särskilt ledsna.

Det här hade kunnat sluta annorlunda. Redan år 2013 gjorde riksdagspartierna, minus SD och V, upp om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor, i den så kallade Friskolekommittén. Året därpå tillsatte alliansregeringen en utredning för att kunna genomföra detta.

Sedan hände någonting inom Centerpartiet. Förra året kallade Annie Lööf saken för ”ett angrepp på den fria företagsamheten”. Därmed var beslutet blockerat. Partiet menar numera att en sådan förändring skulle innebära stora administrativa kostnader för mindre friskolor.

Jovisst.

Och vad blir kostnaden för ett fallerat skolsystem där uppgifter som tidigare var självklarheter blir affärshemligheter, och barn är kunder som köper grisen i säcken?

Ingen vet.

Hur ska någon veta, när vi från och med i dag inte vet vilka skolor som finns i Sverige?