Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Lundberg

Hon är överallt, Josefin Nilsson

Josefin Nilsson. Foto: Christian Örnberg / XP / SCANPIX

Vi börjar med fakta: Josefin Nilsson är överallt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den nysläppta SVT-dokumentären om Ainbusk-sångerskan får alla människor med hjärta eller åtminstone hjärna att rysa.

Kortfattat: Pojkvännen – en berömd skådespelare – som misshandlade henne. Såren som aldrig läkte. Hur en av Sveriges mest folkkära artister tynade bort inför halvöppen ridå.

Svallvågorna: Ljusmanifestationer, fördömanden, ilska och sorg.

Förövaren har inte ett ansikte, han har flera

Josefin Nilsson skulle ha fyllt ett halvsekel i fredags, men gick bort för tre år sedan. Nu är hon överallt och får det stöd hon förtjänade då hon var i livet.

Tingsrätten dömde pojkvännen till tre månaders fängelse för misshandel, olaga hot, skadegörelse och överträdelse av besöksförbud. Hovrätten sänkte straffet till villkorlig dom.

Nu kräver människor, kända som okända, att medierna ska namnge honom. Så kanske det blir, men anonymiseringen avslöjar någonting annat: Förövaren har inte ett ansikte, han har flera.

Inom journalistiken existerar en mörk hemlighet, det vet alla som har jobbat på en lokalredaktion. Läsare ringer ibland och undrar varför tidningen inte skriver om den där kvinnomisshandeln som anmäldes i helgen. Den ligger ju i den polisrapport som lokalreportern begär ut några gånger i veckan och därefter skärskådar.

Läsarna som ringer får nog sällan höra anledningen. Om lokalmedierna hade berättat om alla kvinnor som får stryk hade få andra artiklar fått plats i tidningen.

Vi fortsätter med fakta: Under 2017 inkom omkring 12 000 anmälningar om våld i nära relationer, enligt Brottsförebyggande rådet. I en kartläggning från 2014 bedömer Brå att var fjärde kvinna, under en livstid, är utsatt för brott i en nära relation.

I dag lever drygt fem miljoner kvinnor i Sverige. Stämmer statistiken kommer en miljon tvåhundrafemtiotusen av dem att bli utsatta. Hemma, av någon de älskar.

Merparten anmäler inte.

Under 2012 gick endast 3,9 procent av de utsatta till polisen, enligt Brå.

Det finns flera anledningar, här är en: Den som undrar varför offret inte anmäler eller åtminstone går vid första slaget – färre frågar sig varför männen slår – förstår inte att våldet också är psykiskt.

I Sverige finns det tusentals kvinnor som lever med hennes erfarenheter. Hon är överallt, Josefin Nilsson

Josefin Nilssons berättelse är en karbonkopia av så många fall man har hört talas om. Först nedbrytningen, hur förövaren ideligen kränker henne verbalt. Hoten om fysiskt våld, hur han pekar på olika kroppsdelar och säger att ”om jag slår dig här så dör du”.

Hur det eskalerar till att förövaren hugger en kniv i hennes ytterplagg och kastar ut dem från sjunde våningen.

När han knivskär henne, slår henne och krossar hennes ryggrad, då måste vi förstå att han redan för länge sedan har släckt hennes självkänsla och livsglädje.

Förövaren dömdes för två decennier sedan. Raseriet som dokumentären nu framkallar kommer att jaga honom resten av livet.

Rätt och fel i den frågan är en sak, men en annan sak får vi inte glömma: Josefin Nilssons brott var att hon var en kvinna som förälskade sig i en man.

För det fick hon kroppen och själen sönderslagen, sår som aldrig läkte och som indirekt ledde till hennes död.

I Sverige finns det tusentals kvinnor som lever med hennes erfarenheter. Hon är överallt, Josefin Nilsson. Inte bara postumt.

Utan i skepnad av var fjärde kvinna i vår släkt, var fjärde kvinna vi känner och var fjärde kvinna vi någonsin ser.

Vi avslutar med fakta: Det här måste få ett slut.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!