Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Floyds död är nu en debatt om pannkakor

Förpackningarna till Aunt Jemimas sirap och pannkakssmet ska få ett nytt utseende i kölvattnet av protesterna efter George Floyds död.Foto: NEWSCOM / IMAGE OF SPORT/NEWSCOM/SIPA USA SIPA USA

Först handlade det om liv och död.

Nu handlar det om käk och statyer. Som vanligt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hade det inte på känn. Jag visste det.

Så fort den fasansfulla videon på dödsmisshandeln av George Floyd spred sig, då visste jag.

Att Black Lives Matter-rörelsen skulle växa, att protesterna skulle sprida sig, att demonstrationstågen skulle innefatta konfrontationer mellan poliser och aktivister. Att fler skulle tala om konfrontationerna, att färre skulle tala om orättvisorna.

Och att debatten förr eller senare skulle bli en fars där mer handlade om symboler och där mindre handlade om vem som dog och varför.

Vi är där nu, knappt en månad efter att en polisman kvävde George Floyd till döds.

Under midsommarhelgen uppgav internationella medier att risproducenten Mars byter namn och logotyp på Uncle Ben’s. Den svarta karaktären Uncle Ben går inte i takt med tiden, konstaterar företaget.

Pepsi har i sin tur meddelat att Aunt Jemimas sirap och pannkakssmet försvinner. Flera storföretag går, enligt medierna, i samma tankar.

Äntligen pratade människor om ett problem som få brydde sig om.

Jag råkar veta en del om sådant. För nio år sedan skrev jag en krönika i Helsingborgs Dagblad, i vilken jag vittnade om rasism mot asiater. Jag var inte först att skriva om saken, men genomslaget blev större än tidigare.

Äntligen pratade människor om ett problem som få brydde sig om. Texten spred sig och jag som var en färskpotatis i medievärlden fick medverka i radio och teve.

Snart svängde det. Någon upptäckte att jag i en mening, i förbifarten, tog logotypen på Fazers Kinapuffar som exempel på en karikatyr som knappast hade överlevt om den gestaltat en annan folkgrupp.

Välmenande antirasister startade en kampanj mot logotypen. Inom kort meddelade Fazer att den skulle försvinna. Tidningar från hela Norden ringde och frågade om jag tyckte att den var rasistisk. Jag svarade att frågan var ointressant, men det slutade inte.

Aftonbladet ringde mig inte ens. Tidningen skrev likväl en lockande rubrik: ”Kinapuffarna är rasistiska” och hänvisade till något jag aldrig sagt, tyckt eller tänkt. SVT:s politikmagasin ”Agenda” diskuterade saken. Samma kanal beställde en Sifoundersökning. Sociala medier kokade.

Ingen, absolut ingen diskuterade grundfrågan. I stället tänkte allmänheten att asiater var för lättkränkta som tyckte att en godispåse var rasistisk. Så slapp man tänka på de asiatiska kvinnor som blev sexuellt trakasserade och kallade för thaihoror och köpefruar.

Och nu, när sekel av rasism, slaveri och våld mot svarta är i världens blickfång har debatten inom loppet av tre, fyra veckor gått från liv och död till ris och pannkakor.

Samt statyer. Inte minst statyer.

Kung Leopold II, Carl von Linné, Winston Churchill. Ja, till och med ”kvinnan med handväskan”, hur hon nu slank in.

Folk som tycker att rasism är inbillning älskar den här dramaturgin. Först känner de hur jorden skälver, när förtryckta grupper börjar ifrågasätta deras privilegier. Men snabbt tar stickspåren över. Sådana som traditionella och sociala medier älskar, sådana som skymmer sikten för själva problemet, sådana som är så enkla att avfärda.

”Vi kan inte radera vår historia.”

Vilket är sant och omöjligt att bestrida. Som att vifta bort en svärm av knott nästan.

George Floyd hade vänt sig i graven för mindre.

LÄS MER: Patrik Lundberg: Sverige sluter sig – när öppenhet är som viktigast

LÄS MER: Torbjörn Nilsson: Varför vet vi ingenting om Folkhälsomyndigheten?

LÄS MER: Stefan Löfven om att riva statyer: ”Jag tror inte på det”