Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Desperata reaktioner när Sarah gick över till grönt

Sarah Sjöström är nybliven vegetarian.Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Sarah Sjöström är varken hippie eller hipster, men hon är världens främsta simmare.

Och nybliven vegetarian.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Inspirationen kommer från Lars Frölander och Therese Alshammar som på sin tid käkade vegetariskt samtidigt som de simmade på elitnivå.

För SVT Sport berättar Sarah Sjöström om förändringarna: Att hon har mer energi, att hon sover bättre om nätterna och att hennes humör ligger på en stabil nivå.

”Jag har blivit väldigt mycket starkare. Det blir bara personliga rekord på gymmet hela tiden”, säger hon.

Det är ingen liten sak. Blandkostarens vanligaste argument mot vegetarisk kost är att människan inte klarar sig utan kött.

I kommentarfält på sociala medier skiner desperationen igenom.

När en av Sveriges bästa och mest omtyckta idrottare numera äter grönt och slår personliga rekord på gymmet blir det helt enkelt kortslutning. I kommentarfält på sociala medier skiner desperationen igenom: Någon skriver att frukter och grönsaker tenderar att vara importerade, som om kött sällan är det. En annan skriver att framstegen antagligen beror mer på träningen än på maten. En tredje konstaterar att hon trots allt har byggt sin nuvarande kropp på kött.

Och så fortsätter det.

Jag är inte opartisk, eftersom jag själv har varit vegetarian sedan 2004, men för mig handlar det varken om klimat eller om djurindustri. Jag ville bara testa om jag klarade mig utan kött och det gjorde jag. Jag har inte försökt övertyga någon annan om att göra som jag. Och det verkar Sarah Sjöström inte heller ha planer på att göra, hon vill bara simma fortare.

Nu sitter jag här, drygt 15 år senare och ser hur mitt särintresse håller på att bli mainstream. Är det nu jag ska fortsätta vara kärringen mot strömmen och börja äta djur igen? Dunka i mig svartsoppa och rådjurssadel på daglig basis. Kanske det kanske.

Även om blandkostarna fortfarande är högljudda blir de färre i takt med att de logiska argumenten tryter.

Jag är den första att ifrågasätta Stockholmsmediernas trendkänslighet vad gäller maten. Dagligen tipsar de om ”gröna rätter”, men går man på en personalfest käkar alla Angusbiff ändå. Detsamma gäller landets influerare. Det uns av köttskam som har uppstått avvärjs på samma sätt som flygskam. Man åker till Aruba, fast lägger inte längre upp bilder från flygplatsen.

Men livet handlar inte om vad tevekockar lagar eller hur många acai bowls en influerare lägger upp.

Frågan är större än så: Är 20-talet årtiondet då vanligt folk blir vegetarianer?

Jag tror faktiskt det. För bara ett år sedan var många vansinniga på Staffanstorp kommuns beslut om att i skolmatsalen ta bort köttalternativet för de barn som inte åt gris. Av de rapporter jag har fått därifrån fungerar det utmärkt. Den vegetariska maten smakar toppen, när debatten var som vildast åkte jag själv dit och testade och kunde bara hålla med.

Den politiska ledningen såg det kanske som ett straff för den som avvek från normen, men i själva verket var det en belöning.

För även om blandkostarna fortfarande är högljudda blir de färre i takt med att de logiska argumenten tryter.

När jag bytte kost bestod vegetarianerna främst av folk som ville störta kapitalet. Nu är det snarare marknadsekonomin som driver oss mot en förändring. Matjättarna fyller som bekant inte sina frysar med saker de inte kommer att sälja, kockar som sätter restaurangmenyer sysslar inte med välgörenhet.

Och Sarah Sjöström, den svenska drömmen, gör reklam för spelbolag samtidigt som hon äter vegetariskt för att ta OS-guld.

Jag som är en idiot kommer säkert gå i motsatt riktning, men för vanligt folk är det antagligen bara en tidsfråga.