Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Lundberg

Den förprogrammerade rymdödlans förvandling

Tomas Tobé under Moderaternas valvaka på Clarion Sign Hotell på söndagskvällen. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Tobé under en av debatterna inför EU-valet. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vi behöver absolut inte prata om Tomas Tobé, men han har något.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Drygt fyra decennier ung har han hunnit verka som Moderaternas partisekreterare, skolpolitiska talesperson och rättspolitiska talesperson.

Därutöver har han varit affärsman, blivit årets homo på Gaygalan och skaffat två barn via surrogatmödraskap.

Och i söndags ledde han Moderaterna till partiets första riktiga valframgång på nio år. Från förra EU-valet ökade Moderaterna från 13,5 till 16,8 procent, vilket givet förväntningarna var söndagens stora svenska skräll.

Det förvånade nog många. Inte bara att Moderaterna gick framåt utan att det var tack vare Tomas Tobé.

Tidigare har karln ofta stått i teve och betett sig som ett slags förprogrammerad rymdödla. Likt en majoritet av dagens rikspolitiker har Tobé varit slav under partitjänstemännens så kallade talepunkter.

Kortfattat är det inövade fraser som partiernas spinndoktorer matar politikerna med. Så upprepas budskapet gång på gång, ungefär som när Carl Bildt pratade om ”rödgrön röra” i var och varannan mening.

I den grenen var Tomas Tobé värst av dem alla. Det var han i och för sig i den här valrörelsen också, fast med en skillnad: han pratade i egenskap av moderat.

Tidigare hade Tomas Tobé mest fått agera vakthund

Redan i mars i år skrev han en debattartikel i Aftonbladet och fastslog att populism inte kan bekämpas med ”tomt poserande”, det vill säga att man köper sig påstådd godhet genom att kalla extremister för extremister.

I stället menade han att man måste möta populism med sakpolitik. I Tobés fall: förslag kring internationell brottslighet, migration och klimat.

Det blev ingen klickraket. Debattartikeln fick färre Facebook-interaktioner än vad det bor människor i en förort till en genomsnittlig norrländsk utflyttningsort.

Sedan drog valrörelsen i gång och då hände något. Tidigare hade Tomas Tobé mest fått agera vakthund alternativt bilmålvakt åt Moderaterna: han skickades till medierna för att kritisera andra partier. Nu blev det annorlunda.

Visst var det rhapsody in talepunkter om internationell brottslighet, migration och klimat (i synnerhet kärnkraft). Men där fanns också en i dag ovanlig politisk värdighet: Tomas Tobé la inte energi på att kritisera sina politiska motståndare, i stället fokuserade han på sitt.

De visade vad de inte gillade, men till slut var det svårt att veta vad de själva stod för

De sista veckorna hade de rödgrönrosa partierna – som alla minskade eller stod stilla – fullt upp med att få krupp på kristdemokrater och sverigedemokrater. Malin Björk, Soraya Post, Alice Bah Kuhnke och Helene Fritzon kunde knappt yttra en mening utan att rikta fokus på andra partier eller partigrupper.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna slog tillbaka med full kraft, men talade också ganska lite om sitt eget.

De visade vad de inte gillade, men till slut var det svårt att veta vad de själva stod för.

Samtidigt malde Tomas Tobé på om sina sakfrågor. Han drogs sällan med i den pajkastning som resten av toppkandidaterna ägnade sig åt, och som vissa av hans moderata partikollegor dagligen bedriver på sociala medier.

Mycket riktigt blev Tobé också folkets vinnare i Expressens mätning efter SVT:s slutdebatt. Och i söndags blev han en av det svenska EU-valets stora vinnare.

”Det går att prata egen politik utan att förtala de andras politik, bra gjort Tomas”, sa Moderaternas partiledare Ulf Kristersson på valnatten.

Välkommen till verkligheten.