Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Lundberg

Demonstranterna riskerar sina liv – även för vår skull

Hongkong i söndags.Foto: TODD DARLING / POLARIS POLARIS IMAGES
Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige.Foto: ALEX LJUNGDAHL

Tänk om polisen besegrar studentupproret i Hongkong, och världens blickar riktar sig mot någon annan konflikt.

Då glömmer vi att studenternas öde angår oss alla.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Först, något som förbryllar. När en del demonstranter blir gripna skriker de att de inte kommer att begå självmord. Jag återkommer till det.

Fakta: Protesterna tog sin början i slutet av mars, efter att Hongkongs prokinesiska ledning lagt fram ett lagförslag om utlämning av misstänkta brottslingar till fastlandet.

En sådan lag kunde innebära att människor med regimkritiska åsikter ”misstänks” för brott och blir utlämnade. Det var därför diktaturen inte kunde frihetsberöva den svenska bokförläggaren Gui Minhai så länge han drev sin verksamhet i Hongkong. De tog honom när han var på semester i Thailand.

Nu skulle sådana förfaranden bli enklare. Efter drygt tre månader hade protesterna emellertid tagit sådana proportioner att Hongkongs ledning drog tillbaka förslaget.

Demonstrationerna pågår fortfarande, eftersom hongkongborna har fler krav. Inte minst vill de ha allmän rösträtt.

Den som tvivlar på allvaret bör läsa om uigurerna, en folkgrupp som bor i Xinjiang i västra Kina. I helgen publicerades en stor läcka angående deras situation, vilken på svenska återgavs av journalisten och Kinakännaren Jojje Olsson.

Dokumenten beskriver en verklighet som människorättsorganisationer redan har vittnat om: I Xinjiang sitter över en miljon muslimska uigurer i så kallade omskolningsläger, där yttrandefriheten är lika med noll och där oliktänkande går upp i rök.

Nyligen träffade jag två uiguriska författare som flytt till Sverige innan situationen hunnit urarta. Nu för tiden, berättade de, är det vanligt att kinesiska tjänstemän flyttar in hos uiguriska familjer för att säkerställa att de inte talar sitt språk eller utövar sin kultur, ens i hemmet.

I antologin ”Natten och andra uiguriska dikter” (Narin förlag, 2019) läser jag poeten Perhat Tursun.

Vi började härifrån,

vi kommer att dö här.

Vi kom inte från någon annanstans,

kommer inte heller att gå någon annanstans.

Perhat Tursun blev förd till omskolningsläger 2018 och i dag vet ingen vad som har hänt honom. Samma öde har drabbat flera författare i antologin, ett fåtal har flytt och några lever inte längre.

De uigurer som klarat att fly är inte ens säkra här. Enligt Säpo har Kina trappat upp sitt flyktingspionage i Sverige. Något som Kinas ambassad i Stockholm självfallet förnekar.

Ambassadören heter Gui Congyou. Det är samma man som i dagarna, likt en maffiaboss, hotade Sveriges regering med ”konsekvenser” om kulturminister Amanda Lind deltog vid Svenska PEN:s utdelning av Tucholskypriset till Gui Minhai.

Vad händer med de röster som tystnar? Gui Minhais och uigurernas öde ger en ledtråd

Konsekvenser? Exempelvis skulle flertalet svenska storbolag och tusentals svenska jobb kunna drabbas av den kinesiska kommunistdiktaturens vrede. Hur högt vågar regeringen ryta om hoten blir så konkreta?

Och om Hongkongs prokinesiska ledning lyckas stoppa demonstrationerna, vad händer med de röster som tystnar? Gui Minhais och uigurernas öde ger en ledtråd.

Som så ofta genom historien består de här tappra studenterna av spensliga pojkar och flickor som egentligen borde sitta i biblioteket, plugga kemi och filosofi.

I stället barrikaderar de sig på campus, gör motstånd och när de grips skriker de att de inte kommer att begå självmord för att ingen ska kunna mörda dem och få det att se ut som ett sådant.

De riskerar sina liv för att Kina ska respektera den mänskliga rättigheten till en avvikande åsikt.

I förlängningen gäller det även vår yttrandefrihet.

 

LÄS MER: En miljon muslimer sitter i läger i Kina 

LÄS MER: