Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Özz Nûjen

"Sila tugget! Håll brödsaxen!" väste jag till damen på bussen

- Det här är Sverige och här pratar vi svenska!

Hennes föraktfulla väsande och vassa pik skar rätt in i öronen och själen på mig.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag satt på bussen som åkte genom Östermalm i Stockholm och talade i vanlig samtalston med min mor. Jag och min mor pratar i telefon en gång per dag, jag har på något sätt lovat mig och henne det, det tar bara 1-2 minuter och oftast är det samma sak: Vad gör du min son? Hur mår du? Vart är du på väg och alltid, alltid, vad har du ätit min son?

Vi pratar kurdiska med varandra jag och hon, har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Jag vände mig mot damen i bussen, tittade på henne, samtidigt som jag sa: Ha en fin dag och puss puss till min mor i telefon, på kurdiska så klart. Roja te bimîne bi xêr, maç û paç dayê can.

När jag la ned telefonen i fickan så väste jag tillbaka till damen i samma vassa föraktfulla ton och sa:

- Sila tugget! Håll brödsaxen! Annars får du en tjottablängare rakt mellan lysmaskarna så du får åka plingplong-taxi till plåsterhuset, kärring!

Du skulle ha sett hennes min!

Typ, vafaan gör en söderkis här på Östermalm? Nej, så var det inte men förvånad som fan blev hon.

 

Språket är en viktig nyckel in i det svenska samhället, sägs det. Ja eller njaee... det är det, OM du inte är brun, gul, svart eller gudbevars har sjal på dig, då spelar det ingen roll hur bra svenska du pratar eller hur välartikulerad du är. Du kan till och med ha ett "svenskt" kroppsspråk där du inte gestikulerar eller knappt använder ansiktsmusklerna. Det är ändå kört och förgäves.

Ditt yttre tar över och fråntar dig det svenska språk som du har erövrat och förvärvat och gör dig till det där diffusa "främmande" och ibland skrämmande.

Vårt svenska samhälle och dess medborgare är på grund av inbyggd strukturell rasism och fördomar i våra institutioner och våra vardagliga tankar, hårda mot personer och folk som har sitt ursprung i länder och kulturer som vi ser ner på. Samtidigt är vi desto mer generösa mot individer från till exempel USA, Frankrike och Storbritannien.

 

En amerikan kan bo i det här landet i 30 år och behöver inte ens lära sig svenska och kan efter så många år här, på engelska säga: Hi everybody I'm on scholarship from the Swedish government and I've lived here for thirty... år år? You say år? Och folk bara; Å Gud, wow, hen sa år! Vad duktig hen är?!

Medan exempelvis en afrikan efter tio år i Sverige med helt OK svenska inte har någon chans till samma bemötande och beröm.

Hej hallå, jag heter Negumbo och bott här i tio år, jag har ett företag och det går bra för mig och mitt familj.

Hörrudu vad du nu heter, det heter min familj MIN inte mitt, och med den där brytningen kommer du ingenstans i det här landet, nu får du fan anpassa dig och integreras och här får du inget gratis, här får du jobba hårt för brödfödan!!

Foto: SL

 

Ja, det här är Sverige, vi pratar svenska här och här jobbar alla hårt och alla kämpar med skatten eller för att slippa skatten, fan och hans moster. Men när det gäller svenska språket - tagga ner en aning, lugna ner dig, backa och tacka och stötta i stället personen för att den ens vill och orkar lära sig ett så litet språk som svenskan egentligen är i den vida världen.

Nästa gång du möter någon som kämpar med svenskan, tänk då bara på personen som vilken skåning eller gotlänning som helst. De försöker och det blir lite missförstånd och man hör kanske inte allt men de vill ändå vara med och prata vårt "svenska" språk.