Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Özz Nûjen

De tränar bara för att slippa ta tag i sina liv

Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

 Tränar du?

– Nej.

– Va? Tränar du inte?

– Ja.

– Alltså, tränar du eller tränar du inte?

– Jag tränar inte.

– OK, så du tränar inte.

– Exakt. 

– Men varför?

– För att jag tror att man blir dum i huvudet och fattar trögt när ens liv bara kretsar kring träning och kosthållning.

– Vafan säger du?

– Jo, jag tror att man blir dum i huvudet och fattar trögt när ens liv bara kretsar kring träning och kosthållning.

– Jag vet vad du sa du behöver inte upprepa dig.

– Tydligen behövde jag ju det.

– Var inte otrevlig, jag tränar ju jävligt mycket.

– Det märks.

– Åh, tack! Det har krävts många timmar i gymmet och med rätt mat i rätt mängd vid rätt tidpunkt för att se ut så här.

(Jag tystnar, hen tystnar, min blick säger ”vi säger så, hej då”.)

Du har säkert mött dem, eller känner dem för alla har minst en sån i sin bekantskapskrets. Eller sett dem på sociala medier för där slipper du dem tamejfan inte hur du än gör.

De som inte bara tränar eller bara tar en joggingrunda då och då, utan de som har det som livsstil, mål och som bara måste få visa upp det, sin kropp, sina powerbars, energidrycker och ”sportswear”. De måste minst tre, fyra gånger per dag lägga upp en selfie på sin tajta rumpa, perfekta magrutor eller hårda biceps i perfekta ljusförhållanden. Eller när de är i en trappmaskin med putande läppar eller med koncentrerad blick har en vikt framför sig och alltid med något utslitet banalt ”budskap” som går på repeat om att målet är nära bara man kämpar, ensam är stark, don’t let anyone stop you from your success och fan och hans moster.

Det är LEGDAY! Det är MAGE och BRÖST i dag, another day at the gym eller så är det SQUATS i tid och otid.

Du får lite ångest för du ser hur din mage putar ut lite för mycket, jeansen smiter åt lite för mycket och din hållning har varit bättre. Det är lugnt, kanske lite förståeligt, men häng inte läpp – jag lovar att du har det bättre ändå, trots din lilla ångest, för du har ändå ett liv. Ett riktigt, vanligt liv.

Kollar du riktigt noga på dessa träningsfreaks, dessa gymselfieknarkare, så ser du att de har en ännu större ångest, en livsångest, och varje dag kan du följa deras stenhårda kamp att inte vilja eller våga ta tag i sin egen ångest eller rättare sagt sitt liv. Och du ser hur de med näbbar och klor ger sken av hur lyckliga de är, hur framgångsrika de är och hur sunda de är och hur duktiga de är på att få sin kropp i total kontroll.

Är livet bara det här?

Jag borde ringa mina föräldrar.

Mitt jobb suger.

Vad händer egentligen i Syrien?

Varför gjorde Alliansen ett sånt fiasko med Nya Karolinska?

Någon ny bra bok?

Tankar som kanske tänks, men som slängs i det svarta djupa hålet av tomhet som i stället försöker fyllas med rätt träning och rätt kost.

Du ser hur nya vikter och nya hantlar glider dem i händerna samtidigt som livet glider dem ur händerna.

Ta en långpromenad, njut. Du lever.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!