Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Özz Nûjen

Erkänn att du innerst inne är avundsjuk på tiggarna

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag förstår dig.

Du orkar inte längre. Du är arg och frustrerad, ja även lite orolig. Ska det verkligen vara så här?

Jag lyssnar på dig och tar in vad du säger och påstår.

Nu får det vara nog, säger du.

För du har redan sett igenom dem, du går inte längre bara förbi dem som om de inte existerar, nej du har börjat blänga på dem och ibland även surt muttrat något högt både för dig själv och till den där tiggaren som egentligen förtjänar ditt förakt, som bara sitter där och tigger om det.

Där sitter vi och pratar, jag och du. Jag hinner flika in ett "oj då" och ett "nä men då" och ett "vadårå". Du går på för nu är det svårt för dig att vara tyst längre, nu är du i gång och det måste ut, nu, och med emfas och övertygelse.

Du ojar dig och öser galla över tiggarna, för du har minsann både hört och vet att de ljuger och att dina pengar, som du sedan länge slutat ge dem, hamnar i andras fickor, att de är organiserade och att det är skumma ligor som står bakom och kontrollerar varenda en av dessa människor som står där med sin burk eller kupade hand i regn, blåst, snö och kyla... Och du har med egna ögon själv sett att de egentligen inte behöver tigga, att de bara är där, för att störa, för att förstöra din vardag, din verklighet, de bara sitter där och står i vägen för din framåtanda och arbetsflit.

Jag lyssnar och tar in. Fortsätt du med din rättmätiga kritik av sakernas tillstånd som du verkar ha 100 procent koll på och fakta om.

Du som är så duktig, som alltid gör rätt för dig, aldrig fuskar med skatten, som alltid ställer upp för andra, aldrig ljugit och aldrig sjukskrivit dig för att du inte orkar eller känner dig trött och sliten, du som är så bra, du som är så på och påhittig och glad och framåt och så kommer dom… De står där på sina bara knän, eller sitter på sina rövar, och tjänar pengar, stora pengar, enorma pengar, bara genom att tigga!?

Du har övertygat mig. Nu när jag har suttit och lyssnat på dig och tagit in allt du har påstått och sagt och även det osagda mellan raderna.

Men det är en sak som gnager. Eller hur?

Det är något som inte stämmer. Eller hur?

Jag anar att det återigen är den gamla goda svenska avundsjukan som ligger där och lurar.

Erkänn att du innerst inne är avundsjuk på dem...

Erkänn att du dessutom är besviken på dig själv, ja till och med arg på att du själv inte kom på en sån briljant och genial och egentligen jätteenkel idé att bara sitta där på sin röv och casha in de stora pengarna, de stora sedelbuntarna som du själv drömt om och trängtat och längtat efter.

Men du... häng inte läpp! Det går att ändra på, än har tåget inte gått.

Vad sägs om att hoppa på guldtåget själv – du och några av dina gelikar som också anklagar och beklagar sig över tiggarna kan ju tillsammans organisera er och bilda en egen liga?

Du kan ta dörren vid stora matbutiken hemma hos dig, sitta där och konkurrera ut den där tiggaren som har stört dig. Med dina ärliga blå ögon och vädjande blick blir det nästan ingen match för dig.

Och sen kan du stå där på dina bara knän eller sitta på din röv, timme efter timme, dag efter dag, i regn, blåst, snö och kyla och bara casha in de stora pengarna.

Sist men inte minst kan du och din liga av likasinnade glida runt i era feta bilar och vifta med era stora sedelbuntar och skratta åt oss dumma som är såå lättlurade och naiva att vi skänker tiggare en tia, tjugolapp eller lite mat.

Gör det, för det är ju tydligen så enkelt och så lukrativt.

Lycka till!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!