Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Özz Nûjen

Det var tydligen flyktingarna som hade "lite problem med att hinna med familjepusslet"

Vi hade flyktingkris för några år sen. Vi. Inte flyktingarna. Men vi... 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När det i världen finns över 65 miljoner flyktingar, varav över hälften är barn, är det vi som hade och har en kris... Familjer som splittrats och splittras, föräldrar och barn som dör av bomber eller hunger. Men det var vi som hade krisen.

Det var tydligen flyktingarna som hade "lite problem med att hinna med familjepusslet" och det var vi i världens säkraste del, Europa, och i ett av världens rikaste och tryggaste länder, Sverige, som hade kaos, kris och krigsrubriker. 

Stackars oss, stackars vi. Aldrig stackars flyktingen eller flyktingarna som har tvingats över ett Medelhavet, kanske sett sitt barn drunkna och spolas upp på någon strand. Som har mötts av stängda gränser, taggtråd, batonger, kontroller och insett att deras mänskliga rättigheter fråntagits dem av en kontinent som så länge varit demokratins och de goda värderingarnas vagga, som nu i stället vaggats in i protektionismens och nationalismens känslokalla näste. 

Nu ligger vi i vår hängmatta eller är på jobbet och svettas och har det kanske stressigt eller lite tråkigt, eller så låter man tiden bara att gå. Inte har vi en tanke på att det lilla landet Libanon har tagit emot fler flyktingar än hela Europa tillsammans. Där är var fjärde människa i landet en flykting. 

LÄS MER: "Sila tugget! Håll brödsaxen!" väste jag till damen på bussen 

Inte bryr vi oss hellre om att Turkiet har tagit emot närmare tre miljoner flyktingar. 

Nej, för det är vi som är i Sverige som har flyktingkris och tydligen pengabrist i en fantastisk högkonjunktur där arbetslösheten minskar. Vi skiter i att självstyrande Kurdistan, regionen i norra Irak som utan någon hjälp utifrån tagit emot 1,8 miljoner flyktingar. Detta fastän centralmakten i Bagdad inte har gett ett öre, utan tvärtom dragit in hela Kurdistans budget och motarbetat den kurdiska regeringen och folket. 

Vi har tydligen tagit emot alldeles, alldeles, ja alldeles oerhört för många flyktingar redan och glömmer att sex av världens topp-tio-länder som tagit emot flyktingar varit afrikanska länder, med flest i Etiopien, följt av Kenya, Uganda, Kongo-Kinshasa och Tchad.

Hur blev det så här?

LÄS MER: Det svarta guldets beckmörka bieffekt

Att de mest demokratiska länderna i världens rikaste, säkraste och tryggaste del, Europa, slutade bry sig om sina egna frihetsideal, sina "europeiska värderingar" och de mänskliga fri- och rättigheterna? 

Hur blev det så här?

Att vi i de rikaste länderna hellre ser splittrade familjer, döda flyktingbarn och hellre främjar stängda gränser och fängslade människor på flykt undan krig och förföljelser?  

Hur blev det så att människovärdet inte har något värde längre? 

Hur blev vi så här?