Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nisha Besara

Varför låter sig S dras med ner i den onda spiralen?

Lika säkert som att det kommer ett val den andra söndagen i september i år, är det att tonläget kommer att skruvas upp stadigt hela vägen fram till dess. Just nu verkar Socialdemokraterna vilja leda upptrappningen med stadig hand.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det började lite smått i höstas med S testballong på Facebook. Det var en bild på två poliser som var i färd med att utöva någon typ av tillsyn på ett tåg. Texten löd “Vi slår vakt om Sveriges säkerhet”. Med debatten om id-kontroller av asylsökande över Öresundsbron i full gång var statusuppdateringen som upplagd för skeva tolkningar. Den var ett spel med de bilder och associationer som automatiskt dyker upp i våra huvuden, där det inte går att tro annat än att sammanblandningen av kriminella och asylsökande var avsiktlig.

Svaret till kritikerna - interna liksom externa - var att människor “känner en växande otrygghet” och “engagerar sig i frågor om säkerhet”. Varför vill då det statsbärande partiet förknippa de känslorna med flyktingar? Flyktingar är något helt annat än ökad brottslighet - om du inte har svalt en rasistisk och nidsk världsbild.

 

LÄS MER: Löfven kritisk till danskt asylutspel 

 

Med debatten om id-kontroller av asylsökande över Öresundsbron i full gång var statusuppdateringen som upplagd för skeva tolkningar. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Sverige har baxat sig igenom den akuta fasen av prövningen med tvåhundratusen människor som flytt krig. Det är skillnad på att ta ett grepp om det som måste tas itu med och att bete sig som en hund med svansen mellan benen. Varför verkar S skämmas över sin politik och vill associera den till oro och rädsla? I stället för att stå för att den kommer att göra Sverige till en ännu starkare vinnare om ett decennium eller två? Realpolitik är realpolitik. Brist på politiska visioner är något helt annat.

Att adressera sin tids stora utmaningar måste inte innebära mer repressivitet. Det vinner bara S motståndare på. Att vinna i längden innebär att orka peka förbi enkla lösningar, leda och navigera genom den försåtliga retorik som säger att komplicerat samhällsbygge har genvägar.

Foto: HOSSEIN SALMANZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Varför låter sig S dras med ner i den onda spiralen? Partiet konstaterar att den politiska dagordningen i dag är auktoritär - men verkar inte vilja bryta trenden, utan följa den, genom att presentera en valstrategi fokuserad på brott och straff och lag och ordning.

Regeringen utesluter inte heller att sätta in militär för att bekämpa brottslighet. Som att det skulle hjälpa mot brottslighet på sikt, när det finns forskning som visar vilka förebyggande åtgärder som faktiskt fungerar.

Men så är det ju ett prerogativ för den som alltid vill stärka greppet att aldrig behöva argumentera särskilt starkt för sin sak, utan bara möta rädsla med sådant som på sikt skapar mer rädsla. Och få det att verka som att alla som inte håller med enbart skulle vara “naiva”. Mot ett personlighetsdrag finns inga politiska argument.

Som lök på laxen: förslaget om byråkratisering av fattigdom. Den som vill tigga måste söka tillstånd hos kommunen. Som att blankettexercis med tjänstepersoner tar bort den desperation som gör att människor hellre sitter på en kall gata i ett kallt och mörkt land nära polcirkeln, än är med sina familjer.

Det är sorgligt att se att ett parti som har byggt och styrt det här landet, förlora sig så. 

Ett parti, som inte för alls länge sen såg alla valresultat eller opinionsmätningar under 40 procent i väljarstöd som katastrof, inte förmår att se sanningen i vitögat och förstå att även 30 procent verkar vara en utopi nu för tiden.

 

NISHA BESARA: Varför underskattar vi våra medmänniskor?