Statsminister Stefan Löfven. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsminister Stefan Löfven. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Nisha Besara

Politiken är stor – folket är litet

Publicerad

Än en gång går jag på Istanbuls gator. Den här gången på en nostalgitripp tillsammans med delar av min familj. 

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Min mamma, som bodde här när jag föddes, berättar om vilka gator hon och pappa brukade promenera på, vilka marknader de handlade på. Hur vår lägenhet var en genomfartsled för alla de assyrier/syrianer som kom till Istanbul från östra Turkiet för att söka lyckan – antingen i storstaden eller vidare ut i Europa. Många av dem hamnade i Tyskland, många i Sverige, liksom vi så småningom.

Det assyriska/syrianska folket, en kristen minoritet som själva kallar sig suryoye, är i princip utraderade från östra Turkiet. Kyrkor och kloster finns kvar, men människorna har lämnat. I Sverige finns det över hundra tusen av oss och i ett tiomiljonersland kan det upplevas som många. Men i en myllrande tjugomiljonersstad, där det kanske bara finns några tiotusen, är det något helt annat. Trots det verkar denna spillra av ett folk lyckats hålla sitt kulturarv och sin sammanhållning levande i Istanbul.

 

LÄS ÄVEN: Nisha Besara: Varför låter sig S dras med ner i den onda spiralen? 

 

Det skulle bli vi varse när vi traskade runt där. Med tanke på hur få vi är och hur ovanligt suryoyo är, kan jag inte beskriva känslan av häpnad och lycka när mitt hemspråk ledde till inte mindre än fyra olika slumpartade möten i Istanbul. Ett av dem skedde i en av Istanbuls sydvästra stadsdelar, vi dividerade om vartåt vi skulle. “Suryoye hato?” (är ni suryoye), utbrast en äldre herre i sina bästa helgkläder och vi stod där gapande allihop och tittade på varandra i några ögonblick.

Mannen visar sig vara släkt med en av mina närmaste barndomsvänner (hej Silvia!), växte upp med personer som sedan blev mina släktingar och känner några av pappas närmaste vänner från studietiden. Han var förlovad med sin granne och barndomsvän, kvinnan som blev min pappas farbrors fru. “Plötsligt kom Habib och tog henne mitt framför ögonen på mig, sen den dagen var det de två”, sa han och skrattade hjärtligt åt minnet, medan han fingrade på guldringen på sitt vänstra ringfinger. Världen är så liten, trots att Istanbul är så stort.

Han berättade att det finns sex syrisk-ortodoxa kyrkor runtom i Istanbul och att alla är knökfulla på söndagarna.

Två personer till träffade vi i de trånga, myllrande shoppinggatorna i backarna nedanför Kapali Carsi, mer känt som Grand Bazaar. De tog oss också direkt på språket när de hörde oss prata. En av dem var mhalmoyo, det särskilda namn för suryoye som konverterade till islam på 1600-talet, men behöll sitt språk och sin identitet. Det tvistas om ifall religionsbytet skedde frivilligt eller under tvång, men några hundra år senare tvingades kristna i östra Turkiet välja mellan islam eller döden. Det var under Svärdets år 1915, då över en miljon kristna mördades.

Sveriges riksdag erkände folkmordet år 2010. Frågan drevs av Socialdemokraterna, som fick majoritet trots alliansregeringens motstånd mot ett erkännande. I dag är det S-regeringen som vägrar erkänna folkmordet och så kommer frågan troligen att fortsätta bollas mellan blocken. “Frågan är komplex”, sa Stefan Löfven för ett par veckor sedan.

Ska ett alliansfritt pytteland sätta sig upp mot ett enormt, folkrikt Nato-land, som har migrationspolitikens framtid i sina händer, måste det åtminstone vara värt det politiskt. Politiken är stor. Folket är litet.

 

LÄS ÄVEN: Nisha Besara: Sveriges självgoda självbild står i vägen för utvecklingen 

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag