Det senaste upproret kommer från sångare i opera- och konsertmiljön. På bild: Operan i Stockholm. Foto: MICHAELA HASANOVIC / MICHAELA HASANOVIC
Det senaste upproret kommer från sångare i opera- och konsertmiljön. På bild: Operan i Stockholm.  Foto: MICHAELA HASANOVIC / MICHAELA HASANOVIC
Nisha Besara

Jämställdhetskampen har länge skitit i männen

Publicerad

Ytterligare hundratals kvinnor från konsten och kulturen har gått ihop för att vittna om sexuella övergrepp och trakasserier som de har råkat ut för. I sin yrkesroll, av manliga kolleger och/eller chefer.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det senaste upproret kommer från sångare i opera- och konsertmiljön. Förra veckans över femhundra kvinnor starka uppror kom från skådespelare i film- och teatervärlden.

Först några ord om tillvägagångssättet. Anonyma och personliga berättelser samlade i ett hemligt forum för att sedan publiceras utan vidare kommentarer i dagspressen. Genialiskt. Ett genialiskt sätt att visa upp hur en struktur ser ut, hur systematiska övergreppen och trakasserierna är och har varit, utan att för dens skull hamna i snask och namndiskussioner. Inga kommentarer om vilken berättelse som är vems, inga ytterligare intervjuer som skulle ge journalister möjlighet att luska vidare i detaljerna.

 

LÄS MER: Jurister i upprop mot sexuella trakasserier

 

För en så kändistät och skvallertyngd bransch som kultursektorn är, vet alla inblandade kvinnor att fokus snart skulle hamna på vem som gjorde vad, exakt när och mot vem. Borta diskussionen om chefernas ansvar och de uppenbarligen frekventa skygglapparna. Borta helhetsperspektivet på frågan.

Genialiskt.

Greppet har lyft metoo-upproret till en ny nivå. Bortom jakten på enstaka enskilda förövare som kölhalas. Bortom det hårda och stundtals hämndlystna tonfallet i debatten. Bortom hånfulla kommentarer från kvinnor till män som ändå trevande kliver fram och försöker ta ansvar i den här soppan.

För en soppa är det. Där det har blivit uppenbart att vissa självklarheter inte är lika självklara som annat som vi är överens om. Det är till exempel självklart att vi inte kör på varandra med mening i trafiken eller spottar varandra i ansiktet för att vi har lust eller knuffar ett småbarn i en bassäng för att testa reaktionen. Men självklarheten att vars och ens kropp ska vara fredad från övergrepp verkar ungefär hälften av mänskligheten tycka är okej att högaktligen strunta i, på bekostnad av den andra halvan av mänskligheten.

Varför? Har ingen lärt dem något om kroppslig integritet? Har de ändå skitit i det?

Låt oss nu vara lika genialiska i hur #metoo och det som följt av kampanjen ska förvaltas. Det är en historisk möjlighet att verkligen förändra något.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

En sak är säker. Jämställdhetskampen har länge skitit i männen och vice versa och det vi ser är effekterna av det. Utan att män är med och ser sitt ansvar för maktfördelning och självklara rätter, utan att män tar sitt ansvar för att kvinnor ska få jämlika villkor och utan att män försöker omformulera sin traditionella roll, så kommer vi inte att uppnå jämställdhet. För att det ska hända det behöver alla vara välkomnade och inkluderade i ett aktivt jämställdhetsarbete, även de som visar intressen men inte har den fulla analysen eller begreppsapparaten eller har jobbat med frågorna tidigare. Här har också vi kvinnor en roll att spela.

För det spelar ingen roll hur många fajter vi fortsätter att ta, om inte fler män är med på resan. Rätten att rösta, rätten till dagis, rätten till lika löner, rätten att inte våldtas, rätten att spränga glastak och nå sin fulla potential - några delar av jämställdhetskampen som har förts av kvinnor. Och ändå är vissa saker så svåra att ändra på - som att tro sig ha rätt att ta på kvinnors kroppar.

Låt oss nu vara lika genialiska i hur #metoo och det som följt av kampanjen ska förvaltas. Det är en historisk möjlighet att verkligen förändra något.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag