Foto: Cornelia Nordström
 Foto: Cornelia Nordström

Ninni Schulman: Både lupiner och vänskapsrelationer mår bra av att tuktas

Publicerad
Uppdaterad
Jag står på gräsmattan utanför sommarstugan och tittar ner över ängen och sjön. Mellan det gamla fulsnygga äppelträdet och uthuset växer lupiner höga och frodiga. Lila, rosa, vita.
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Så har det inte alltid varit.
För några år sedan fanns mest småbjörkar och rönnsly här, ogenomträngliga bestånd av vildhallon och lika taggiga nyponbuskar.
I timmar har jag gått omkring med grensaxen om sommarkvällarna och gjort mina val, växt för växt, planta för planta.
Nyponrosorna var envisast.

När jag står här i dag och tittar ut över det som fick vara kvar och breda ut sig inser jag att jag på senare tid gjort ungefär samma gallring i resten av livet. I umgänget, i de så kallade plikterna, i vilka projekt som ska få solljus och näring och vilka som den vassa grensaxen får ta hand om.

För några dagar sedan hade jag vägarna förbi Karlstad och passade på att träffa två barndomsvänner. Den ena av dem hade jag inte sett på femton år.
Trots det var det som om vårt samtal bara stått på paus sedan dess. Det enda vi behövde göra var att peta upp den där pausknappen, ungefär som vi gjorde på våra kassettbandspelare med Gyllene Tider-banden när vi var små, och fortsätta där vi var.
Ibland är det så enkelt. Man fyller med lätthet i exakt rätt ord i varandras meningar, man förstår precis vad som är roligt och man behöver inte försöka göra sig vare smartare eller mer korkad än man råkar vara.
Inget skaver. Någonstans.

Jag blir allt mer tacksam för varje gång jag får uppleva det här.
Och lyckligtvis, av någon märklig anledning, händer det betydligt oftare nu än tidigare. Bara under det senaste året har jag både återupptagit flera riktigt gamla bekantskaper som jag saknat och hittat nya plantor som jag vill vårda.
Jag vet inte om jag fått ett mer tränat öga när det gäller att hitta de finaste blommorna eller om de där riktiga mötena blir tydligare eftersom jag har blivit bättre på att skilja det ena från det andra.
Numera känner jag klicket direkt, märker omedelbart om jag och den andra personen ligger på samma varvtal. Och gör vi inte det rycker jag mest på axlarna och går vidare. Det är ingens fel.

Jag anstränger mig inte så jäkla mycket längre.
Herregud, det är så mycket vi måste hela tiden. Har man arbete och familj och hus och bil och allt vad det nu är fylls större delen av dygnet ut av plikter. Det ska packas gympapåsar och borstas tänder och stekas falukorv.
Den lilla tid som blir över är så oerhört värdefull och den vägrar jag numera lägga på sysslor och relationer som inte ger något fint tillbaka. Men det har krävts övning för att nå dit. Massor av övning. Och en del skuldkänslor.
Extra fina mejl samlar jag i min "egobox", otrevliga meddelanden kastar jag. Jag läser inte längre tvångsmässigt bloggar som jag på förhand vet kommer att göra mig arg eller upprörd. Jag ser inte på tv-program bara för att de råkar stå på. Jag äter inte ens lunch med folk som jag inte verkligen gillar längre.
Lupinerna blommar som allra vackrast just nu. Den här sommaren får nog grensaxen vila lite. Det värsta jobbet är gjort.
I stället ska jag plocka fram dundergödningen.
Ninni O Schulman

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag