Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Orrenius: Tuffaste krisen för Åkesson

"Vi säger det du tänker", lyder en klassisk SD-slogan.

Blatte-lover, fitta, hora, babbe, säger SD-höjdaren Erik Almqvist när han filmas av partivännen Kent Ekeroth.

SD:s svåraste kris är ett faktum.

Och den förvärras av Jimmie Åkessons egen taktik.

SD-ledaren Jimmie Åkesson var ledsen i går. Jag förstår honom.

Inte nog med att han tvingades sparka en god vän och en av partiets viktigaste frontfigurer - Erik Almqvist - ut i kylan.

Inte nog med att hans parti står inför sin största kris sedan Åkesson som 25-åring tog över partiet 2005.

Krisen förvärras faktiskt av Jimmie Åkessons egen linje: nolltoleransen mot rasism och extremism.

SD-ledaren har tänkt sig nolltoleransen som ett sätt att ta nästa steg mot att bli ett vanligt, etablerat riksdagsparti.

Det är på ett sätt helt rätt tänkt. SD har haft en fantastisk höst. Sympatisörerna strömmat från S och M. I de senaste mätningarna har SD seglat upp som Sveriges tredje största parti.

En viktig orsak till framgångarna är just att partiet lite grand lyckats fjärma sig från bilden av SD som ett gäng gapiga, rasistiska extremister.

Därför är förstås filmerna där partiets toppar svingar järnrör och vräker ur sig rasism och sexism rena katastrofen för partiet. SD:s gamla väljare bryr sig nog inte nämnvärt - men många av de nya sympatisörerna gör det. De har inte röstat på SD tidigare - först när lukten av extremism blivit svagare vågar de nosa på SD. Nu är stanken av gatubråk och rasism tillbaka.

 

För SD finns tre stora problem med nolltolerans-linjen:

1. Det finns ingen väg tillbaka. Har man slagit på stora trumman om att rasism och extremism inte är okej, så kan man inte backa från det.

2. Nolltoleransen måste genomföras fullt ut för att inte bli hycklande. Hittills har det mest varit oviktiga figurer ute i landet som rykt. Nu kan även SD:s nyckelfigurer falla.

3. Partiet är inte tillräckligt upp­städat för att klara av den nya linjen. Rasism och extremism frodas inom SD - även i partitoppen.

Jimmie Åkesson behöver bara se sig om i sin egen riksdagsgrupp för att hitta grovheter som inga andra riksdagspartier skulle acceptera.

 

Thoralf Alfsson, riksdagsman från Kalmar, hånar muslimer på sin blogg och har kallat islam "betydligt värre" än nazismen.

Kent Ekeroth, partiets rättspolitiske talesperson, har skrivit ogillande om muslimska nyfödda bebisar och även uttryckt "araberna är anti­semiter - har alltid varit".

Stefan Bojerud, riksdagsman, har i höst diskuterat thailändare i en nazistisk nättidning: "Exponerade för alkohol blir de snabbt berusade och ofta våldsbenägna".

Björn Söder, partisekreterare, gillar dödsstraff och har dragit paralleller mellan homosexualitet och pedofili. Söder har även kallat människor som demonstrerar mot SD för "avskräde".

Jimmie Åkesson behöver faktiskt bara titta sig i spegeln för att se en partiledare som säger saker som ingen av hans partiledarkolleger skulle komma undan med.

Strax efter valframgången 2010 åkte Åkesson till Köpenhamn och talade hos Trykkefrihedsselskabet, en antimuslimsk förening. I sitt tal varnade Åkesson för muslimer. Malmö var skräck­exempel: "Det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Muhammed", sa Åkesson (felaktigt: enligt SCB var Oscar vanligast år 2010).

Förra året frågade jag Åkesson hur han såg på den SD-vänliga nyhetssajten Avpixlat, där främlingsfientligheten flödar. SD-ledarens svar: Avpixlat hör till "den sunda delen" av SD:s nätrörelse.

I andra partier hade sådana uttalanden från partiledaren lett till avgång.

Men SD är inte som andra.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!