Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Niklas Orrenius: Att sväva över skandalen funkar plötsligt inte

Det som skulle bli en revanschens dag för SD slutade i katastrof.

Nya rubriker om fylla och rasism.

En skandaliserad riksdagsledamot som tvingades sluta.

Nya lögner.

Och en tidigare stabil partiledare som plötsligt svajade.

Jimmie Åkesson sade "hej" och "välkomna" på sin vanliga lugna Blekingedialekt. På presskonferensen i riksdagshuset försökte han på klassiskt Åkessonvis signalera ansvar och kontroll.

Men frågorna han fick var många, besvärliga och relevanta.

En knivig fråga: Både Erik Almqvist och Lars Isovaara är SD-riksdagsmän som supit, burit sig illa åt och sedan ljugit om det men varför är Almqvist kvar i riksdagsgruppen, medan Isovaara tvingades lämna direkt?

Fler frågor:

Varför skickade SD ut ett pressmeddelande där partiet slog fast att Lars Isovaara blivit utsatt för "en grov stöld av två personer med invandrarbakgrund" när det inte var sant?

Vad hade "invandrarbakgrund" med saken att göra?

Hade Jimmie Åkesson godkänt pressmeddelandet?

SD-ledaren hade inga bra svar i går.

 

Åkesson - som de senaste veckorna hanterat partiets kris så skickligt att landets PR-konsulter suckat beundrande - verkade plötsligt retlig och ur balans.

Hans vaga fraser - "vi har agerat utifrån den information vi har haft" och "jag vet inte exakt vilka texter som publicerats" - lät inte som om de kom från en ledare med kontroll över sitt krisande parti.

Tittarna som följde den direktsända presskonferensen fick se hur Jimmie Åkessons tidigare så framgångsrika stil plötsligt inte längre fungerade.

En del i Jimmie Åkessons succé som partiledare för SD har alltid varit att han liksom har lyckats sväva ovanför smutsen i sitt parti.

Med mild framtoning och välövervägda kommentarer har han tyckts stå över de rasistiska uttalanden, främlingsfientliga bloggar och hätska utfall som är en del av den sverigedemokratiska rörelsen.

 

Partisekreteraren Björn Söder, Åkessons gamle studentkompis och vapendragare, kan kalla människor för "avskräde", skriva äcklat om homosexualitet och utropa "Sverige åt svenskarna".

Björn Söder är SD:s "bad cop".

Jimmie Åkessons roll har varit "good cop". Den dämpande, den nyanserade, den vettiga. Ansiktet utåt. Ledaren som ställd inför någon partiväns klumpiga uttalande kan säga ungefär att "jag kanske inte skulle uttrycka mig så, men..." och komma undan med det.

Men bara några timmar efter att partiet ljugit i ett officiellt pressmeddelande funkade det inte att distansera sig.

Att partiledaren inte skulle ha läst och godkänt ett superviktigt budskap som skickas ut mitt i partiets svåraste kris någonsin verkade inte särskilt trovärdigt.

Och skulle det vara sant så är det inte heller bra för Åkesson. Det ger bilden av en ledare som inte riktigt har kontroll över sitt parti.

Egentligen var allt upplagt för en dag av SD-revansch efter några svåra veckor. Novus Opinion rapporterade att SD ökar sitt väljarstöd - trots avslöjandena om rasism och lögner i partitoppen.

Efter presskonferensen stod Jimmie Åkesson utanför riksdagens plenisal. Han berättade om all välvilja som just nu strömmar till SD:s partikansli, om hejarop och fång med blommor som SD-supportrar skickar till honom.

Han sa att han blev glad för blommorna.

Han såg inte glad ut.