Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mian Lodalen: Vi ses vid grönsaksdisken

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För drygt tjugo år

sedan fattade jag ett för mig avgörande beslut. Jag slutade äta kött. Efter att ha demonstrerat, spelat gatuteater, kravlat upp på ett fartyg med en banderoll och blivit hotad med stryk av jägare bestämde jag mig. Vilken dubbelmoral att kritisera norrmännen för deras slakt av sälungar och samtidigt glatt tugga i mig ihjälplågade djur från svenska djurfabriker, tänkte jag. På en norsk vägsylta smorde jag kråset med favoriten stekt falukorv. Det blev det sista av djurs kroppar som passerade mitt gomsegel och ett beslut som skänkt mig lycka alltsedan dess. Och jag är inte ensam. Allt fler svenskar går över till vegetarisk mat. På skolorna har det skett en enorm ökning av vegoluncher under nittiotalet och i en del skolor i Umeå valde nära hälften av eleverna bort kött och fisk. Kidsen har fattat en enkel logik som vi vuxna har betydligt svårare att ta till oss. Och – ursäkta om jag stör dig mitt i grillsäsongen – men det finns inga bra argument för att fortsätta dinera kött.

Vad vi stoppar i oss

är en av våra viktigaste miljöfrågor. Ungefär en femtedel av Sveriges totala energianvändning går till matproduktion. Naturvårdsverket har tidigare gjort uträkningar på vilka maträtter som kräver mest energi och konstaterat att köttet är mest energikrävande. Man kan liksom inte låta bli att ställa sig frågan om det är rimligt att en miljard människor på jorden saknar rent vatten samtidigt som det går åt tiotusentals liter vatten för att hala fram ett kilo nötkött till köttdiskarna. Eller betänka vilket slöseri det är att 40 procent av Amazonas regnskog skövlas bland annat för att ge plats åt betesdjur och sojabönsodling som göder andra djur i köttindustrin. En bit mark som föder en köttätare kan mätta tolv veganer. Jag behöver väl knappast påpeka att nords överkonsumtion av kött sker på bekostnad av fattiga i syd. Den rikaste femtedelen av jordens befolkning kalasar upp nästan hälften av allt kött som produceras i världen. Att vi håller på att tömma haven på fisk och att köttkonsumtionen – även av hälsoskäl – bör minska får vi ständiga rapporter om. Nu senast flaggade vår jordbruksminister och hälsominister om reformer för att få svenskarna att spisa mer frukt och grönt. För att "förbättra den globala hållbarheten" och "främja folkhälsan i Europa". Kanon! Om de menar allvar föreslår jag att de dessutom omedelbart inför en köttskatt och slopar momsen på frukt och grönsaker.

Som nybakad vegetarian

i tonåren hade jag aldrig kunnat ana att mitt enkla beslut om att inte gnaga på djur i samma slag skulle göra mig till en miljökämpe, fattigdomsbekämpare och mer hälsosam person. Jag fick det liksom på köpet, helt gratis. Men det bästa av allt är ändå att jag inte längre stöder den industri som – utan att vi behöver den – plågsamt dödar 80 miljoner djur i vårt land varje år. Tror du att djur kan känna smärta? Tycker du att djurtransporter och kastrering utan bedövning på kultingar är vidrigt? Tänker du som jag att en gris som anses vara lika intelligent som en hund helst skulle slippa elpåfösare och ett helt liv i fängelse? Människan är det enda djur som rodnar och som har anledning att göra det. Skippa skammen. Du har frihet att välja. Du har frihet att förändra och förbättra. Vi ses vid grönsaksdisken.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!