Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Mats Larsson

Vem vågar lita på Joe Bidens löften?

Se klimatkonferensen här.
Foto: SPUTNIK/ABACA / STELLA PICTURES/SPUTNIK/ABACA

USA:s president Joe Biden vill spela huvudrollen på klimattoppmötet i Glasgow.

Och nog säger han rätt saker.

Men vem litar på USA i klimatfrågan?

Nästa presidentval kan ändra på allt. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De goda nyheterna först, och visst finns det sådana. Som bara det faktum att USA:s president Joe Biden är på plats i dag på klimattoppmötet COP26 i Glasgow.

För som Woody Allen sagt: 90 procent av livets framgångar handlar om att dyka upp. Lite illavarslande då att varken Kinas president Xi Jinping eller Ryssland Vladimir Putin kommit till Glasgow.

Det skulle heller inte USA:s president ha gjort om han fortfarande hette Donald Trump. Det centrala med Glasgow är ju att datera upp de nationella mål som blev resultatet av Paris-avtalet 2015, det avtal som Trump lämnade.

Det var samtidigt en av Joe Bidens första åtgärder som president. USA gick med i igen och i helgen sa han att USA spelar den mest kritiska rollen av alla.

Det går att tvista om det - Kina står i dag för 23 procent av växthusgasläppen, USA för ”bara” elva procent - men helt klart spelar USA en extremt viktig roll.

USA har under Biden skärpt sina egna utsläppsmål och lovar nu att minska utsläppen år 2030 med mellan 50 och 52 procent jämfört med 2005. Så ser i alla fall orden ut.

Men sen gäller det som bekant också att agera. Och Biden hade helt klart hoppats på att den amerikanska kongressen redan före Glasgow skulle ha klubbat igenom den stora klimatsatsningen på 555 miljarder dollar - den största i USA:s historia. 

Det hade varit något att visa upp i dag i Glasgow. Så blev det inte. Trots att demokraterna har kontrollen över både representanthuset och senaten så har de ännu inte kommit helt överens.

Det är möjligt att paketet hinner gå igenom innan klimattoppmötet är över den 12 november, men det är inte så underligt om omvärlden vid det här laget är skeptisk mot amerikanska löften om klimatet.

För kommunistledarna i Kina så visar Bidens problem på hemmaplan att deras eget auktoritära system är överlägset. När Xi Jinping bestämt sig, så händer det saker. USA:s president har helt enkelt inte den makten.

Samtidigt råder det inget tvivel om att USA bär ett speciellt ansvar i klimatkrisen. Det stämmer att Kina i dag är den klart största utsläpparen av växthusgaser, men det går ju att mäta på andra sätt.

Om vi i stället tittar på de totala utsläppen sedan år 1750, så blir bilden en annan. Då är det USA som är i en klass för sig. Landet har släppt ut 25,4 procent av den globala mängden koldioxid. Kina ligger på 13,6 procent. 

Det råder ingen tvekan om att Joe Biden internationellt är en mer välkommen gäst än vad Donald Trump var. Samtidigt blev USA:s plötsliga, kaotiska uttåg i Afghanistan en påminnelse inte minst för Europa om att även Biden kan överge sina allierade.

Och när de gäller USA:s vilja att på allvar göra något för klimatet så känner många politiker utanför USA att de sett den här filmen förr. Och det är en film där USA tvärt ändrar sig, beroende på vem som har kontrollen över Vita huset och kongressen.

President Bill Clinton anslöt USA till det första stora klimatavtalet, Kyoto år 1997. Men hans efterträdare George W Bush lämnade avtalet, bland annat eftersom det främst förband de rika länderna att minska utsläppen.

Paris-avtalet ändrade på det. I praktiken har världens alla länder anslutit sig, och det var under Barack Obama - en annan demokratisk president med klimatambitioner som körde fast - som USA anslöt sig.

Men sedan valdes Donald Trump till president och USA lämnade. Nu heter president Joe Biden och USA är med igen.

Så världens ledare lyssnar artigt på Joe Biden och håller tummarna. Men de vet förstås att han tappat rejält i popularitet på hemmaplan.

De vet att Biden redan under tisdagen kan få en rejäl käftsmäll i Virginia om demokraternas kandidat förlorar guvernörsvalet där, en delstat som numera i regel röstar på demokraterna.

De inser att republikanerna mycket väl kan ta tillbaka kontrollen över senaten och/eller representanthuset vid nästa år mellanårsval och de är medvetna om att Donald Trump lurar i vassen och verkar inställd på att ställa upp i nästa presidentval 2024.

Och hur mycket är Bidens klimatambitioner i så fall värda? Men som sagt, han är i alla fall på plats i Glasgow. Alltid något.

Greta Thunberg försvarar brittiska klimataktivisternas agerande