Mats Larsson

Storbritanniens öde styrs ej av EU-politiker

LONDON. Nej, det blir inte detaljerna i nattens förhandlingsdrama som avgör om britterna kommer att stanna i EU.

Storbritanniens och EU:s öde bestäms av något som ingen av EU-politikerna kan styra över.

Framtida händelser.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var inte så här Storbritanniens premiärminister David Cameron hade planerat det. Han räknade med några duster med ledarna från östra Europa om försämrade brittiska bidrag, han visste att Frankrike och Belgien skulle bjuda på lite motstånd.

Den brittiske premiärminister han ju redan under fredagseftermiddagen tänkt återvända hem till London för ett regeringssammanträde och sedan på kvällen tillkännage att Storbritannien den 23 juni ska hålla folkomröstning om huruvida nationen ska stanna kvar i EU eller inte.

I London sparkade nej-kampanjen redan i gång sin verksamhet och bägge sidor har börjat dela ut flygblad.

Men förhandlingarna i Bryssel drog ut på tiden. Drog ut på tiden. Och drog ut på tiden.

Men David Cameron fick till slut i natt ändå det han behövde för att nu ska kunna resa hem och säga att folkomröstningen blir av i sommar och att han anser att britterna ska rösta ja.

Det har funnits en växande irritation i EU att så mycket tid skulle behövas tas upp kring en fråga som de - med rätta - uppfattar har sin grund i slitningar inom Camerons konservativa parti. Det finns som bekant ingen brist på andra utmaningar för EU detta år.

Men David Cameron får inte ens alla i sin egen regering med sig, även efter uppgörelsen. Brittiska medier uppgav i natt att Michael Gove, i vanliga fall en Cameron-allierad, kommer att kampanja för nej-sidan.

Det är fyra områden som Storbritannien förhandlat om. Den knepigaste frågan blev som väntat britternas krav på att få försämra bidragen till EU-migranter som kommer till Storbritannien.

Men i sanningens namn rör det sig inte om några enorma pengasummor. Och de andra kraven är för många britter ändå för svårgenomträngliga och abstrakta för att styra deras val när det verkligen är dags att gå och rösta.

Detta kommer till slut ändå för många att bli mer en röst med hjärtat, än med hjärnan. Hör Storbritannien hemma i EU eller ska ö-nationen gå sin egen väg?

År 2015 bjöd på många dåliga nyheter från kontinenten. Än var det eurokris och toppmöten om Grekland, än var det migranter och flyktingar som strömmade in över gränserna.

Risken för David Cameron är att en ny flyktingkatastrof kommer att väga tyngre i brittiska väljares ögon, än paragraferna i de förhandlingar som ägde rum i natt.

En majoritet av den brittiska opinionen är fortfarande för att stanna i EU, men marginalen är obehagligt liten för Cameron. Det är därför han snabbt vill få detta undanstökat, innan framtida kriser hinner ställa till det.

Och Cameron är förstås medveten om att historien inte kommer att behandla honom snällt om Storbritannien under hans styre lämnar EU och - det är inte alls omöjligt - Skottland sedan som reaktion väljer att göra sorti ur Storbritannien.