Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Larsson

Skyll inte oron bara på Donald Trump

En israelisk soldat i Nablus på fredagen.
Foto: MAJDI MOHAMMED / AP TT NYHETSBYRÅN
Palestinier protesterar i Ramallah på fredagen.
Foto: ALAA BADARNEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

LONDON. Den första palestiniern har dött i oroligheter i Gaza.

Han hade levt om inte USA:s president Donald Trump i onsdags erkänt Jerusalem som Israels huvudstad.

Men låt nu inte analysen stanna där.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blev som de flesta befarat oroligt mellan palestinier och israeliska styrkor. Palestinierna protesterar mot Donald Trumps besked i veckan att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Men vi har onekligen sett större vrede förr.

Hamas – den terrorstämplade grupp som har makten i Gaza – har även uppmanat till en ny palestinsk intifada, ett nytt uppror. Det är samma Hamas som aldrig ens erkänt Israels rätt att existera.

Det är självklart att det finns stor besvikelse bland palestinierna. När Donald Trump nu så tydligt tar parti för Israel så fruktar många där att deras dröm om att även låta Jerusalem bli huvudstad i en framtida palestinsk stat i praktiken är död.


LÄS MER: Våldsamma kravaller i Jerusalem på "vredens dag"


Men en del av den palestinska besvikelsen och vreden kunde också riktas mot de egna ledarna. Om de tidigare visat lite större kompromissvilja så hade de i dag antagligen haft sin egen stat. Som 2000 då president Bill Clinton verkligen försökte.

För israelerna har Jerusalem alltid varit den självklara huvudstaden. Både historiskt – judarna bodde där innan det ens existerade kristna eller muslimer – och i realiteten i dag. Det är i västra Jerusalem parlamentet – Knesset – ligger, det är där premiärministern bor.

Israel är ett av ytterst få undantag där omvärlden inte godkänt den stad som nationen själv ser som sin huvudstad. Orsaken är förstås Jerusalems känsliga status, helig för tre religioner.

Den första gången palestinierna sa nej till en stat var vid delningsplanen 1947. I stället inledde araberna kriget som de förlorade. Israel föddes och omfattade större områden än vad delningsplanen sa.

Det kunde ha gått omvänt. Hur många tror att judarna fått vara kvar i ett arabiskt Palestina om araberna vunnit 1948? 

I början var Jerusalem en delad stad. Klagomuren – den enda resten av judarnas heliga tempel – hamnade i östra Jerusalem, den del som Jordanien kontrollerade fram till sexdagarskriget 1967.

Sedan det året har israelerna kontrollen över hela staden, även annekterat den östra delen och byggt mängder av bosättningar där. Det har världen aldrig accepterat.

Protester mot USA:s president Donald Trump i Turkiets huvudstad Istanbul.
Foto: SEDAT SUNA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Det är på sätt och vis israelernas förbannelse att de vann tillbaka det land de fördrivits från för nästan 2 000 år sedan i en tid då FN existerade och världen kommit överens om nya internationella lagar om ur konflikter ska lösas.

Det normala i historien har annars varit att förlorarna fått acceptera förlusten. Kanske fördrivits bort. Kanske levt vidare under nya härskare. Om israelerna vunnit sina krig på 1800-talet så hade inte omvärlden diskuterat Jerusalems status.

Men palestinierna har aldrig gett upp sin dröm. Aldrig behövt göra det. De palestinier (och nu deras barn och barnbarn) som flydde till grannländerna som exempelvis Libanon är år 2017, snart 70 år efter att de flytt, fortfarande inte medborgare där.

Det normala hade annars varit att de anammats i sina nya hemländer, blivit medborgare där, startat nya liv. Men det har de aldrig riktigt tillåtits. Drömmen om att en dag få flytta hem har hållits vid liv, många – som Hamas – erkänner inte ens israelernas rätt att vara där.


LÄS MER: LEDARE: Vettlöst av Trump att erkänna Jerusalem


Och omvärlden accepterar inte längre att områden ockuperas. Det som togs 1967 av Israel ska – till största delen – en dag lämnas tillbaka. Det är fortfarande tanken. Palestinierna ska få sin stat.

En annan skillnad med Israel är att alla konflikter som landet varit inblandat i får  enormt mycket större uppmärksamhet än andra krig i Mellanöstern. Jämför exempelvis den obefintliga bevakningen av kriget i Jemen som pågått sedan 2015 med cirka 10 000 döda, med uppmärksamheten vid den senaste israeliska offensiven i Gaza 2014. Israel mäts ofta med en egen måttstock.

Många israeler jublar förstås i dag åt Trumps beslut. Men israelerna står inför samma dilemma som de gjort i många år nu. Speciellt sedan även en del palestinier nu börjar tala om en enstatslösning i stället, får både judar och palestinier.

Israel kan vara en demokratisk stat, det kan vara en judisk stat och det kan fortsätta kontrollera de ockuperade områdena. Israel kan dock bara vara två av de tre sakerna samtidigt.