Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Larsson

Mats Larsson: Visst  är det en värdig vinnare

Alfred Nobel hade gillat detta.

OPCW har gjort det fredsarbete som priset egentligen är till för.

Men OPCW:s chef Ahmed Üzümcü kan ju skicka ett tack till en annan fredspristagare - Barack Obama.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blev alltså en organisation igen, men en organisation som verkligen ligger i tiden.

De första inspektörerna från Organisation för the Prohibition of Chemical Weapons anlände till Syrien bara för någon dryg vecka sedan, för att inleda det svåraste uppdraget OPCW hittills fått: att övervaka förstörandet av Syriens enorma kemvapenarsenal.

OPCW har annars mest verkat i det tysta, men gjort ett nog så viktigt arbete. Sedan det internationella avtalet mot kemvapen trädde i kraft 1997 så har världens kemvapeninnehav minskat med 80 procent.

Så visst är det en värdig vinnare. Nobels fredspris har ju på senare tid breddats till att innefatta de mest skilda områden, från miljö till mikrolån i tredje världen.

Det är alla frågor som på sikt också har betydelse för freden, men knappast det Alfred Nobel talade om när han instiftade priset.

Där heter det ju att det ska gå till den som främjat broderskap mellan nationer, nedrustning eller som organiserat och hållit fredskonferenser.

 

Därför var det också ett dåligt Norgeskämt när Barack Obama fick priset 2009. Han hade ju inte hunnit åstadkomma så mycket efter ett år.

Det insåg han själv också. Han var generad men höll sedan ett tal i Oslo som delvis var ett försvar av väpnade aktioner, något som fick Nobelkommittén att vrida på sig.

Men Obama har nu gjort sig lite mer förtjänt av priset. För han ska ha en del av äran av årets pris. Ingen ska inbilla mig att OPCW fått priset i år om vi inte haft utvecklingen i Syrien.

Och sanningen är att OPCW inte skulle ha befunnit sig i Syrien i dag om inte Obama reagerat så hårt på kemgasattacken utanför Damaskus i slutet av augusti.

Han hotade med militära anfall, men trasslade sedan in sig genom att söka stöd i den egna kongressen. Han mötte också stort internationellt motstånd.

Men Syriens Bashar al-Assad tog de militära hoten på tillräckligt stort allvar för att ta emot den hand som via rysk medling sträcktes ut.

 

Plötsligt medgav Syrien att landet hade kemiska vapen, plötsligt ville de ansluta sig till det kemvapenavtal som OCPW har till uppgift att övervaka.

Organisationen får nu ökad uppmärksamhet i och med Fredspriset. Förhoppningen är att det ytterligare ska sätta press på den syriska regimen att verkligen fullfölja de ingångna löftena.

Säkert är att det inte är något lätt arbete som återstår för OPCW, men det har i alla fall kommit i gång och än så länge verkar inspektörerna nöjda.

OPCW är som sagt en värdig mottagare, men själv hade jag ändå gärna sett att det gått till den 16-åriga Malala Yousafzai och hennes kamp för allas rätt till utbildning.

Det finns ingen bättre exempel på vikten av utbildning än hon själv. Hon hade lika gärna kunnat vara en analfabet, utan skolgång, som sin mamma.

Men, men, Malala är 16 år. Hon får fler chanser.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!