Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Larsson

Mats Larsson: Upp med ubåten till ytan

LONDON. Det ligger en främmande undervattensfarkost på svensk havsbotten.

En rysk?

Upp med den till ytan, så borde vi få svar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är inte var dag det svenska försvaret för tillång till den typ av bilder som Expressen kan publicera i dag. En främmande undervattensfarkost på svensk havsbotten.

De bevis det svenska försvaret kunnat visa upp tidigare har mer handlat om spår på havsbotten och andra ekon efter den eller de farkoster som påstås ha trängt in på svenskt vatten. Bevis som det är svårt för oss lekmän att förstå sig på.

Den svenska regeringen slog i slutet på förra året fast att en främmande undervattensfarkost verkligen varit inne i Stockholm skärgård i oktober 2014, men att det inte gick att bestämma nationalitet.

 

Nå, bilderna som nu publicerats är det lättare att förstå sig på. Fast än finns förstås ändå många frågetecken. Vad för slags undervattensfarkost rör det sig om? Hur länge har den legat där?

Det syns bokstäver på några av bilderna. De kan vid en första anblick se kyrilliska ut, men beläggningen på skrovet gör det svårt att avgöra.

Det ska väl inte uteslutas helt att det är någon slags civil farkost, och för nationens frid vore det onekligen det bästa.

För annars talar vi om en kränkning av grövsta slag. Även om vi förstås inte vet när exakt den ägt rum. Av bilderna att dömda verkar farkosten dock inte legat på havsbotten alltför länge.

Det är illa nog att ryska stridsflygplan kränkt svenskt luftrum - men sådant händer, de är i regel kortvariga och sker ibland av misstag. Även Nato-flyg har i sanningens namn gjort detsamma.

 

En ubåt på botten är något helt annat. Något planerat. Något sinistert. Och givetvis något helt oacceptabelt.

Misstankarna kommer förstås i första hand att rikta sig österut. Inte minst mot bakgrund av den senaste tidens ökade ryska militära aktivitet kring Östersjön.

Ryska militärer, politiker och medier har sedan förra hösten beskyllt Sverige för att lida av paranoia. För att se ubåtsspöken i den svenska skärgården. För att fiska efter större försvarsbudgetar.

Ryssarna påminner gärna om att inga ubåtar någonsin fångades under de många ubåtsjakterna på 1980-talet. Visst, där fanns U-137:s grundstötning i Karlskrona skärgård 1981 men det var en felnavigering har Moskva alltid hävdat.

Det har varit lätt för Ryssland att håna det svenska försvaret när inga resultat kan visas upp. Den ryska nyhetsbyrån Sputnik beskyllde även Finland för att ha drabbats av svensk förföljelsemani när den finska marinen fällde sjunkbomber i mars på finskt vatten.

 

Det tjänar föga att beskylla den ryska marinen för att ha sänt hit undervattensfarkosten, så länge vi inte kan bevisa det. Men rimligen går den att bärga och också nationsbestämma.

Det är mycket möjligt att det bara kommer att visa sig ha historiskt intresse, att ubåten är ett minne från det kalla kriget och kanske 1980-talets jakter.

Men skulle den visa sig vara från Ryssland och vara av färskt datum så blåser det upp till diplomatisk storm. Fast något erkännande lär vi ändå inte få från Kreml i så fall.

Miniubåten har väl navigerat fel. Precis som U-137.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!