Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Larsson

Mats Larsson: Det går aldrig att helt besegra terrorismen

Och USA som precis hade börjat andas lite lugnare.

Börjat hoppas att terrorismens ryggrad var bruten.

Men den går aldrig helt att besegra.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det råder inget tvivel om att det var terrorism vi såg i natt i Boston. Och välplanerad sådan.

Två bomber detonerade vid upploppet till Boston Marathon, den plats med läktare och allt där flest personer kunde förväntas befinna sig.

Dessutom fann polisen ytterligare minst en bomb som de detonerade under kontrollerade former. Det krävs inte så lite planering att genomföra något liknande under ett så stort idrottsevenemang som Boston Marathon.

Samtidigt kan USA ändå dra en liten suck av lättnad över att det inte slutade värre. Att inte fler slets sönder av de väldiga eldblommor som slog ut längs Boylston Street. Det talades om tre döda i natt.

Vi har sett från attentat i Irak, Afghanistan eller Syrien hur höga dödssiffrorna kan bli när bomber exploderar i folksamlingar. Men där har det ofta rört sig om bilbomber eller självmordsbombare.

I Boston verkar det ha handlat om mindre laddningar, möjligen gömda i papperskorgar. Det är i så fall ofattbart att Bostonpolisen missat dem i sin säkerhetskontroll.

Los Angeles Times hade så sent som i går en artikel om hur amerikanska terrorexperter som de senaste åren ägnat sig åt hotet från terrornätverket al-Qaida på sistone börjat sadla om.

- Jag har helt bytt karriär, sa Jarret Brachman. Jag gör fortfarande en del al-Qaida, men det finns inget intresse, inget behov. Vi har knäckt al-Qaidas ryggrad.

Så det vore en förfärlig ironi om nätverket samma dag lyckats slå till på amerikansk mark för första gången sedan 11 september 2001. Säkert är att en händelse som Boston Marathon med all sin historia och sina folkmassor är den typen av mål som Usama bin Ladin gick och drömde om.

 

Den amerikanska federala polisen, FBI, har de senaste åren också avslöjat flera planer där amerikanska medborgare med sympatier för al-Qaida försökt genomföra terrordåd.

Men attacken den 11 september får oss ibland att glömma att USA drabbats av attentat tidigare, terrordåd som ofta inte haft något med muslimsk extremism att göra.

Det har exempelvis på fredag gått exakt 18 år sedan Timothy McVeigh sprängde den federala byggnaden i Oklahoma City. 168 personer dödades, det värsta terrordådet i USA:s historia efter 11 september.

McVeigh tillhörde milisgrupper på yttersta högerkanten som misstrodde den federala regeringen och såg allt federalt som ett hot.

Och minns att det exploderade en bomb under Atlanta-OS 1996. Två personer dödades där och över 100 skadades. Även den gången rörde det sig om en vit amerikan, Eric Rudolph.

Han var abortmotståndare och homofob och ansåg att OS hyllade global socialism. Framför allt ville han lära Washington en läxa.

Boston Marathon brukar locka cirka en halv miljon åskådare. Den typen av folkmassor är alltid attraktiva mål för terrorister. Därav den enorma säkerhetsbevakningen kring stora idrottsevenemang.

Men i går var det något som brast. Det är ett otacksamt jobb. Polisen måste lyckas varje dag. Terroristen behöver bara lyckas en gång.